Igår, fredag, kom min son ner till Göteborg för att vara här över helgen. Jag var och mötte honom vid bussen och sedan åkte vi till vandrarhemmet där han ska bo för att han skulle checka in innan vi åkte till Liseberg för att se Den svenska björnstammen.
Det var en blandning av nya och gamla låtar och när de körde Vart jag mig i världen vänder blev det liv i publiken och efteråt skrek alla, inklusive undertecknad, ”en gång till, en gång till”. Men det blev inte en gång till med just den låten, men istället en rad andra.
Efter konserten bestämde vi oss för att inte stanna på Liseberg utan istället gå någon annanstans för att äta. Vi tog en spårvagn upp till Valand och gick sedan utefter Avenyn och konstaterade att antingen var maten för dyr eller ljudnivån för hög. Vi ville ju kunna prata med varann också.
Men till sist hittade vi ett ställe på en tvärgata, ett lite enklare ställe med en uteservering med tunnor som bord. Ölen serverades i plåtmuggar och maten på plåttallrikar. Men det var så fantastiskt gott!
När restaurangen stängde betalade vi och gick sakta ner mot Drottningtorget för att jag skulle ta spårvagnen till Angered och min son buss 60 mot Masthuggstorget.
Nu är vi båda på plats för att sova, sms:er har utväxlats och vi vet att vi kom fram ordentligt. After all… tomorrow is another day, som Scarlet O´Hara sa.
Låter som att ni hade en jättetrevlig fredag. Och visst är det skönt att man så lätt kan skicka ett sms för att bekräfta att allt är bra. Så är det ju nu för tiden. Det finns många oönskade faror i dagens samhälle, så ett sms är guld värt.
Kram
Ja, det är skönt att man inte längre behöver leta efter telefoner. Jag minns hur jag jagade telefonautomater och mynt i många, många år.
Kram