Omöjlig önskan

Nu har jag flyttat ut från hyresrummet. Det var ett himla pyssel med packande  och städning. Fyra lådor, plus den med min microvågsugn, är placerade hos en vän i Hammarkullen i väntan på att jag ska flytta ut till Sommarhotellet på mitt älskade Marstrand.

Jag längtar verkligen till Marstrand, till vännerna jag inte sett sedan förra sommaren. Ser fram mot att sitta på min lilla uteplats med en god bok och ett glas vin. Eller med frukostkaffet efter en jobbig natt.

Men hur mycket jag än längtar känner jag att jag varit borta hemifrån väldigt, väldigt länge. Ett helt år är det, även om jag varit hemma några dagar i stort sett varje månad. Det  är ändå inte samma sak som att bo i sitt eget hem på heltid.

När jag sitter med kaffekoppen på mitt eget köksbord, badar i mitt eget badkar eller sitter vid laptopen som är placerad på mitt eget skrivbord känner jag att jag vill vara kvar här. Jag vill inte åka bort igen om några dagar.

Men det är bara att streta på, jag har ett arbetsåtagande som jag inte kan smita ifrån. Dessutom vet jag att när jag väl är där på Marstrand med vinden från havet, doften av nybakat från Bergs konditori och vännerna runt mig kommer jag att önska att det ska vara för evigt. Eller i alla fall att sommaren ska vara lååååång.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

2 svar på Omöjlig önskan

  1. Ingrid skriver:

    Hoppas att du får en lång och skön sommar på Marstrand!
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *