Som svar på en utmaning ska jag skriva 30 inlägg om det positiva i mitt liv. Introduktionen, där jag förklarar hur jag tänkt kan du hitta om du klickar på länken här
I tisdagskväll var jag på veckomässan i Kista kyrka. Det var ovanligt få personer där, men just nu är det den tiden när många har olika famlijearrangemang och därför ont om tid.
Trots allt fanns det många jag känner, eller känner igen, och därför hälsade på.
För ovanlighetens skull var det vår kyrkoherde Gunnar Tingström som höll gudstjänsten. Annars ser vi honom alltför lite hos oss i Kista.
En gudstjänst kan erbjuda gemenskap, inte minst kyrkkaffet efteråt. Vi har kyrkkaffe alla söndagar. Men för den som känner sig ensam kan det nog vara svårt att ta sig in i gemenskapen. Som i de flesta sammanhang där människor möts finns det en tröskel att ta sig över. Inte alltid så lätt kanske, vilket kan vara negativt.
I Svenska kyrkan kan det finnas positiva saker med att man får vara ifred tills man själv vill ha kontakt. Vem har inte varit i en frikyrka och blivit indragen och påtvingad diverse av ”frälsningsinsatser”.
En tråkig, negativ, sak var att det endast var tre av kyrkorådets ledamöter som var med på gudstjänsten. Man skulle ha sammanträde direkt efteråt och de andra satt utanför och väntade. Men det var deras förlust förstås, de som valde bort gemenskapen i nattvarden, psalmsången och ordet.
”Grip du mig helige Ande, drabba mig låga klar.
Visa vägens riktning, ge mina frågor svar.
Rör vid mig, helige Ande, rör vid mitt dolda jag.
Lär mig tro att Jesus leder mig varje dag.
Sporra mig, helige Ande, gör du mig trygg och fri.
Ge mig tjänst och ansvar, låt mig till glädje bli.
Upplys mig, helige Ande, så att jag kan förstå:
också nu gör Herren det som han gjorde då.
Jag har en uppgift att fylla, Kristus har bruk för mig.
Därför helige Ande, vill jag nu tacka dig.”
(Svensk psalm 646)
Jag håller med dig om att gemenskapen kring gudstjänster kan vara både väldigt positiv men också väldigt negativ för en som känner sig utanför. Jag är en av dem som lätt hamnar utanför, därför har jag varit tacksam att jag i en annan församling än min hemförsamling blivit så väl mottagen. Men nu ska jag flytta, och jag har ingen aning om hur församlingen på nästa bostadsort är. Det känns väldigt jobbigt att så att säga behöva börja om från början igen. Kram
Det är alltid jobbigt att börja om från början. Jag minns när jag flyttade till Skövde och hade hört hur fantastisk församlingen i Södra Ryd var. Men nej, där trivdes jag aldrig. Man var väldigt sammansvetsade och det var stört omöjligt att ta sig in för en nyinflyttad.
Lycka till i din nya församling!
Kram