Som svar på en utmaning ska jag skriva 30 inlägg om det positiva i mitt liv. Introduktionen, där jag förklarar hur jag tänkt kan du hitta om du klickar på länken här
Jag tillhör de människor som har ett stort behov av att vara ensam med mig själv. Men det har inget med ensamhet att göra och för ett tag sedan läste jag en artikel där artikelförfattaren föreslog att man skulle använda ordet självsamhet istället för att skilja det från ensamhet.
Jag älskar att träffa människor, att vara med i olika sammanhang. Men efteråt behöver jag fylla på ny energi och det gör jag bäst i mitt eget sällskap. Jag ägnar mig åt lite olika självsamhetsaktiviteter, till exempel att läsa, se film, lyssna på musik eller att vandra i naturen. Det är då mina tankar kan vandra fritt och jag får möjlighet att reflektera.
Igår kväll umgicks jag med mina kattpojkar efter att jag kommit hem från kyrkan, idag satt jag mitt i vimlet vid ett bord på Thelins och drack kaffe med en bok i öronen och nu, efter att ha träffat en god vän och några arbetskamrater i samband med Blodomloppet, har jag en lugn stund med katterna igen. För mig är dessa självsamma stunder guld värda och det som ger mig ny energi.
Baksidan av att välja självsamhet är att många inte förstår och därför tror att man är sur. Varför ska du gå hem är en vanlig fråga, liksom tjatet att du kan ju inte sitta ensam en fredagskväll eller lördag. Men jo, det kan jag om jag väljer det. 🙂
Men… Tror Du inte att det Du beskriver gäller många av oss? Just pendlingen mellan av att ha människor omkring och att njuta av egen tid? Många av mina vänner- liksom jag själv- har det ju så. Frustrerande vore det ju att alltid vara ensam,men lika frustrerande att inte ha egen tid. Just skillnaderna gör ju livet!
Jodå, jag tror absolut att alla människor har ett visst mått av behov för sjävtid. Men det är stor skillnad på behovet hos den som är introvert och den som är extrovert.
Eftersom de här bloggposterna har sitt ursprung i utmaningen ”Positivt i mitt liv” tänker jag inte gå in på att förklara skillnaderna här. Istället rekommenderar jag läsning av Linus Jonkmans Introvert: Den tysta revolutionen.
Godmorgon.
Ett vettigt och klokt inlägg.
Jag förstår om man känner man vill vara ensam även om jag har mycket människor runt mig jämt.
Gillar själv mitt eget sällskap och att få vara ensam mellan varven. Jag gör ju som jag vill då. Laddar liksom ny energi. Fast nu är jag sällan ensam . Men då jag är det känner jag så.
Tjingeling från mig.
Jag har mängder av människor omkring mig i jobbet och föreningslivet. När jag är ledig vill jag sällan umgås med andra människor. Men ibland vill jag förstås… Men sedan måste jag ladda batteriet igen i självsamhet.
Jag förstår precis vad du menar för just så kan jag känna det! Självsamhet var verkligen ett mycket bättre ord! Det ska jag lägga på minnet 🙂
Ha en fin dag!
Ha en fin dag du också! 🙂