Den här dagen blev ganska mycket en dag för reflexion. Inte för att det var meningen, det bara blev så.
Jag hade sedan länge bestämt mig för att åka ner till Mariefred och sätta en blomma på mina morföräldrars grav. Hade också tänkt besöka en annan grav, men den hittade jag inte.
Att komma till Mariefred, vilket jag inte gör så ofta, brukar inte röra upp alltför många känslor. Det är länge sedan jag bodde där. Men just idag var jag påverkad av ett inlägg jag läst på webben och det drog igång en hel del minnen från en mörk och jobbig period i mitt liv. Min tid som bonusmamma. För mig var det en resa ner till helvetet och resan tillbaka upp blev lång och mödosam. Barnets biologiska mamma förföljde och trakasserade mig i 6 år, ända tills jag packade mina saker och gav mig av. Då var jag så slutkörd att jag var sjuk på riktigt och en och annan doktor trodde jag skulle dö. I alla fall om jag skulle stannat kvar i min styvfamilj.
Hur som helst blev det också en resa till det Mariefred som jag tycker om, det Mariefred som var en viktig del av min barndom.
Det finns också en del personer som bor där och som jag fortsatt ha kontakt med. En av dem passade jag på att dricka kaffe med. Vi skvallrade lite och bestämde att ses snart igen. På vägen tillbaka funderade jag på min tid i Mariefred, jag bodde trots allt drygt 10 år där. Kom fram till att åren innan jag träffade min exman var bra år, sedan blev det bara dåligt. Han var alltför feg för att sätta stopp för det jag utsattes för, vågade inte säga ifrån och lät sitt barns mamma knivhota, telefonterra och trakassera mig. Ju mer hon höll på ju mer fegade han ur. Han tyckte det var praktiskt att hon gav sig på mig och sa ofta att han inte ville reta upp henne för då skulle hon kanske hämnas på honom istället och det ville han inte.
Jag är så glad för det liv jag har idag, ett liv som är mitt där jag inte behöver vara rädd. Inte behöver fundera på vilket humör min man är på och inte vara rädd för att åka hem efter jobbet. Ha ett hem där saker är som jag lämnade dem när jag kommer hem och inte behöva komma hem till ett kaos av tvätt, disk och oreda. Det har varit tufft att göra resan hem från helvetet, men jag tror att jag är hemma på riktigt nu.
