Att jag inte är någon morgonmänniska har nog de flesta förstått. Jag orkar inte vakna i ottan och de gånger jag måste upp tidigt kan jag inte sova. Men igår lyckades jag med konststycket att försova mig på kvällen. Det är inte första gången, men har inte hänt mer än en handfull gånger under alla mina år.
Jag vaknade av mig själv och tyckte att det verkade väldigt mörkt ute. Tittade på klockan och kunde konstatera att den passerat 21 med råge. Jag börjar klockan 22 så rent tekniskt sett skulle jag kunnat hinna i tid om det inte varit för en liten detalj – jag bor på en ö och måste åka färja över till nästa ö för att komma till min bil. Sedan är det broar ända in till fastlandet.
Jag ringde och sa som det var, ingen idé att hitta på någon mer eller mindre trovärdig ursäkt. Jag hade helt enkelt försovit mig och skulle komma ungefär tjugo minuter för sent.
Min beräkning stämde bra och jag stämplade in ganska precis 22.20. Sedan var det bara att se till att komma i fas med jobbet och därefter skaffa mig en kopp kaffe. Det blev en natt som alla andra trots min lilla fadäs.
Alltid bättre att säga som det är, även om man strulat till det. Då kan man trots fadäserna ändå verka trovärdig. Kram!
Kändes som bäst, kunde hittat på något om bilen eller annat.
Kram
Upp i ottan har aldrig varit min melodi. Och tur att jag haft ett jobb där jag sluppit den, ottan. Men att försova sig på kvällen… Skojar bara, det är nog lätt hänt om man jobbat på natten.
Mmm… Ibland är jag bara så trött efter natten och kan sova hur länge som helst…
För mig som lever dagliv så blir det så konstigt att föreställa sig den där varianten … hehe. Men vänder man på tillvaron så måste det ju kunna gå att försova sig när som helst …
Undrar vad man ska kalla det om man missar att gå och lägga sig, alltså motsatsen till försova sig? Det har jag gjort några gånger … hihi
Kan det bli ”eftersova sig”, eller ”förvakna sig” … 😛
Intressanta tankar… 🙂
Hejsan !
Ojsan då, det var väl inte hela världen, kan väl alla försöva sig, men fy gå upp mitt i natten för att fara till jobbet och denna långa väg dit.Jag hade aldrig kommit väg alls.
Har aldrig haft sådant jobb som kvrävt nattarbete, hände kanske ett par gånger att
nattportieren försov sig, så jag fick vänta till framåt två. slutade 23. Men då var jag ung, så det spelade ingen roll. Men nu skulle det aldrig funka.Har helt bytt dygnsrytmen.
Förr var jag väldigt morgonpigg.Och kvällspigg. Det är Prinsen som får upp mig på morgonen. runt halv sex. Han vill ut.Väl uppe, så lägger jag mig inte igen-förrän vid 22.30 ,runt 22.22 brukar det stå på den digitala väckarklockan.
Jobbar du aldrig på dagarna, bara nätter. Har glömt, eftersom det var så länge sedan jag läste eller ens brydde mig om mina bloggvänner. Ska försöka bättra mig.
Kram Mi
Det är kallt igen nu igen.
Jag jobbar nästan aldrig på dagarna.
Ibland hinner man inte riktigt med bloggarna. Läser mer än jag kommenterar. Tänker att jag ska göra sen. Sen kommer aldrig…
Kram
I vissa lägen är det lika bra att vara ärlig! Jag blir väldigt imponerad av alla som arbetar natt. Jag vet inte om jag skulle fixa det men förmodligen blir det väl en vanesak.
Kram
Jag trivs bäst med nattarbete, passar min rytm.
Kram
Så det kan bli, men klart att man kan försova sig även när man jobbar natt. Mitt äldsta barnbarn har jobbat natt på ett sjukhem för andra sommaren i rad och han kan nog intyga att det går lika bra att försova sig på kvällen som på morgonen.
Kram, Ingrid
Jodå, man kan försova sig närsomhelst…. 🙂
Kram