Hektisk fredag

Fredagen blev verkligen hektisk och när klockan var vid 23-tiden kände jag mig så utmattad att jag var tvungen att åka hem. Min förkylning tar nog fortfarande en hel del energi den också. Så det var kanske inte så konstigt trots allt.

Jag åkte från Västerås strax före klockan tolv. R följde mig till parkeringen och på vägen dit tog jag en turfzon, ville ha en Västerås eftersom jag hade för mig att jag inte hade tagit någon i den regionen. Annars ägnade jag mig inte alls åt annat än att umgås under min korta vistelse där.

Jag kom hem och satte mig på gården en stund med kaffe och några digestivekex. Jag och F skulle åka och titta på några hus kl 18. Jag hade bestämt att vi skulle åka klockan 16 för att hinna.
Jodå, vi hann. Men det var nära att vi kom försent. Det var mer trafikkaos än någonsin och från Kista till Haga Norra tog det en dryg timme. Det är en sträcka som tar mindre än 10 minuter normalt. Fruktansvärt stressande!

Det visade sig vara en stor trafikolycka, men i motsatta körriktningen. Eftersom kön släppte direkt efter den måste det varit så att folk stannade till för att glo. Det var mängder av poliser på plats.

Det var tre hus som visades. Det första vi tittade på var i så dåligt skick att vi genast insåg att det inte var något för oss. Visst skulle man kunna göra det fint, men det skulle kosta både pengar och arbete. Fuktskadat och hela huset stank verkligen som en gammal källare. Nästa hus var i bättre skicka och klart intressant, liksom det tredje vi tittade på. Men jag har ett alldeles för högt könummer för att ha någon chans att få köpa. Det var mängder av folk där och står man i kö är man ju ute efter att köpa. Men det är roligt att ändå kommit så pass långt fram i kön att jag blir inbjuden till visningar. Egentligen räknar jag med att tidigast komma ifråga om fem år, men mer troligt om tio. Men man vet aldrig…

Efter visningen bar det av hemmåt, dels för att skjutsa hem F dels för att ställa bilen på parkeringen. Jag skulle in till stan för att träffa en person jag lärde känna på valvakan i Högdalen. Det blev en trevlig kväll, vi hade mycket att prata om och hann med några öl och en promenad. Men vid 23-tiden kände jag att jag var trött och bestämde mig för att åka hem och sova. Märkligt nog lyckas jag nästan alltid fylla mina ledigheter med så mycket intryck och upplevelser att jag är mer trött än efter en natt på intensiven. Men det är väl så det ska vara… Life is a stage,,,