Med ett visst mått av mognad – kanske

Efter helgsmålsbönen gick jag hem. Jag hade ett allvarligt telefonsamtal, något jag var tvungen att dela med någon. Ibland får man ta del av berättelser från livet som är ”för mycket”.
Efteråt åkte jag till Coop Forum för att köpa bröd och ost, behöver göra matsäck imorgon. Jag passade också på att köpa toapapper eftersom jag inte var helt säker på om jag gav min son den sista rullen eller inte. Hur som helst är det en förbrukningsvara som det inte skadar att fylla på med.

När jag kom ut på parkeringen, med en kasse i ena handen och en stor bal papper i den andra, stod ett ett gäng borta vid en bil. Ni vet, ett sådant där jobbigt ungdomsgäng som bara måste skrika saker åt folk.
Egentligen hörde jag inte exakt vad de skrek, men något om att jag skulle ha en så jävla tråkig kväll. Ja, ni känner igen det där med att ungdomar tror att det är roligare att stå och vråla efter folk och vara på fyllan än att åka hem och leva ett vanligt svenssonliv.

Det är skönt att verkligen känna att livet är precis som jag vill ha det. Jag har hälsat på en god vän i veckan, varit ute på en dejt igår och idag har jag tagit det lugnt, förberett mig inför dels helgsmålsbönen dels morgondagens stjärnvandring.
Jag sitter här med en film i datorn, ett gott vin i glaset och har ätit räkmackor. Katterna har fått Sheba paté och gått och lagt sig. Lugnet råder i vårt hem och jag inser att jag nog, trots allt, uppnått en viss grad av mognad.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

6 svar på Med ett visst mått av mognad – kanske

  1. Louise skriver:

    Det är lite beklämmande med de där ungdomsgängen. Jag har aldrig förstått det där gruppbeteendet som de har. Var aldrig sådan själv när jag var ung, så det är väl därför jag inte begriper vitsen, eller förstår krafterna som styr det hela. Numera blir jag inte nervös och rädd av att möta dem, som jag blev när jag var ung själv, men jobbiga är de när de gör sig ”roliga” …

    Men så mysigt du verkar ha det, och förmodligen betydligt trevligare än ungdomarna i sin jakt på poäng … 😉
    Mognad! Självklart … och tack och lov att den infinner sig hos de flesta … 🙂

    • Kraka skriver:

      Där på parkeringen kändes de inte ens skrämmande. Annars kan det vara lite obehagligt att möta stora gäng på ensliga gångvägar, i tunnlar och liknande.
      Jag har heller aldrig varit ute i stora gäng, har alltid varit mer stillsam av mig.

  2. Piedra skriver:

    Såg och hörde sådana där ungdomsgäng här i byn igår kväll också. Och fältpatrullen (eller vad de nu kallar sig) från kommunen var ute. Tragiskt att så många människor vill förstöra sina liv med att vara på fyllan så ofta. Kram!

    • Kraka skriver:

      De flesta av de där ungdomarna brukar ju mogna och stadga sig. Tyvärr är det alltid någon som hamnar ”på bänken” med ett etablerat missbruk.
      Jag hoppas bara att den som körde var nykter.
      Kram

  3. Ingrid skriver:

    Visst är det trist med såna där gäng som förpestar tillvaron för vanliga hyggliga medborgare, det tycker jag verkligen, men samtidigt har jag en viss förståelse. Gäng- och gruppgemenskapen gör nog att många vräker ur sig saker och ting som de aldrig skulle drömma om att göra ensamma. I skyddet av gruppen går det bra att få känna sig stöddig!
    Själv har jag aldrig deltagit i sånt där, om man nu inte ska räkna de åren jag åkte buss till läroverket och satt längst bak och spelade kort tillsammans med likasinnade. Vi stimmade och stojade en hel del och bekymrade oss inte alls om att äldre längre fram i bussen irriterade vände sig om och blängde på oss…….
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Ja, i en viss ålder är väl grupptillhärigheten viktig. Sedan finns det ju olika grupper att tillhöra.
      Att spela kort och stoja lite är väl ett oskyldigt sätt att roa sig.
      Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *