Första dagen (2014-12-01)

Min klocka ringde fem minuter innan jag skulle få min telefonväckning. Jag var urtrött men lyckades ändå komma upp, ta ett bad och klä mig för att gå ner till frukosten.
Jag drack ett flertal koppar kaffe och åt några mackor och ett wienerbröd. Det kan de bra danskarna, wienerbröd. Kommer aldrig att glömma när vi, på skolresa sista terminen på sjuksköterskeutbilningen, var i Köpenhamn och på studiebesök på något hälsoministerium för att få föreläsning om deras husläkarsystem. Vi fick kaffe och wienerbröd med choklad. Inte varsitt wienerbröd, det var stora fat fyllda med mängder av wienerbröd. Mums!

Jag frågade och man sa att det skulle ta ungefär 10 minuter att gå till terminal 2 där mitt plan skull gå. Jag hann därför sova en stund i fåtöljen innan jag lämnade rummet.
Det var verkligen nära till terminalen och jag var där i god tid. Men ganska snart var det dags att gå ombord.

Flygresan gick förvånandsvärt snabbt, kanske mest beroende på att jag sov större delen av resan. Vi fick frukost på flyget också, korv och potatis. Kaffe och en chokladbiskvi.
Flyget, som tog nästan fem timmar gick till Kangerlussuaq. Där fick jag vänta ganska länge innan mitt plan till Nuuk gick. Det gick flera plan dit före det jag skulle åka med.
Medan jag väntade drack jag kaffe och åt en grov bulle med russin i och socker och mandel ovanpå.

Resan till Nuuk tog ungefär en timme. Där blev jag hämtad med bil och först skjutsad till den lägenheten där jag ska bo och sedan till sjukhuset.
Jag bor jättenära, ser sjukhuset från mitt fönster. Lägenheten är en liten etta med en liten köksdel. Jag har både en micro och en riktig spis med ugn. Det finns ett kylskåp med en frysdel. Jag har också en TV där jag kan se dansk TV. Jag kan också se de lokala kanalerna, men det grönländska språket är inget jag förstår ett endaste ord av. Det är ett riktigt bra boende.
Efter att jag varit på sjukhuset och blivit visad runt och fått mitt schema gick jag hem och packade upp. Jag gjorde mig en kopp kaffe och skickade ett sms till min kollega S. Han hade jobbat natt och jag ville inte ringa och väcka honom för tidigt. Han föreslog att vi skulle ses vid sjukhusets huvudentré klockan 16.30.

Vi tog en kortare tur först upp till mig så jag kunde visa min lägenhet och sedan hem till honom för att äta. Han hade fina räkor och vi drack vin. Det var trevligt att ses, vi har inte setts sedan i somras i Kungälv.

När jag skulle gå hem hade det börjat blåsa rejält. Snön yrde och jag hade svårt att se var jag var. Jag var på väg åt rätt håll, men jag vände och gick till sjukhuset och sedan upp i slänten. Det kändes bäst att gå den väg jag var säker på. Men det är besvärligt att gå där, snön är djup och man slinter en hit en dit. Imorgon ska jag nog ta vägen ner till jobbet.

Det har varit en lång dag. Klockan är inte så mycket, men det är fyra timmar förskjutning och även om klockan bara är kvart över nio så är hon mitt i natten hemma. Jag har aldrig några problem med tidsomställningar. Men jag ska jobba dag imorgon och tidiga morgnar har aldrig varit min grej. Så nu är det sovdags.