Det goda straffet

Vi har alla olka syn på hur viktiga traditioner är och hur noga man behöver vara med att verkligen hålla på de traditioner man integrerat i sitt liv.
En av mina vänner är  lite fanatisk runt vissa ”regler” beträffande vad man får ooch inte får. Hen har vid flera tillfällen kritiserat mig för att jag gärna äter semlor så snart de börjar säljas. Funderar förresten på att skapa en egen tradition med semlor som en del av julfirandet. För så kan man göra, man kan skapa egna traditioner helt oberoende av vad som är gängse. Jag tycker dessutom om att leka med traditioner, på samma sätt som jag ofta leker med ord. Däremot är jag noga med att förutsättningen för att få leka, skoja och driva med traditioner, språk och andra formaliteter är att man har gedigen kunskap om hur det verkligen förhåller sig.

När min vän kontaktade mig och erkände att hen hade ätit en semla trots att det bara var januari och frågade mig vad hen skulle ta sig till kom jag på ett alldeles utmärkt ”straff”:
Hen skulle baka en Gustav Adolf-bakelse, under bakningen sjunga Visa vid midsommartid och när hen sa att det kunde bli knepigt att göra kungabilden la jag till att hen skulle ha en kräfthatt på sig när vi skulle äta dessa bakelser. Hatten var ifall det inte fanns en gubbe på bakelsen.

Igår var det dags att verkställa. Jag blev hembjuden till hen på lunch, stekt salt sill med löksås. Sedan åkte vi till min stuga för att jag skulle visa hur den ser ut på insidan. Vi tittade bara en kort stund och åkte sedan tillbaka för att dricka kaffe med bakelser som traditionellt bara äts den 6:e november.

Nu var visserligen själva bakelsen köpt, men väldigt god. Hen svor på att hen hade sjungit för den, men eftersom jag inte var helt övertygad plågade jag hen med att, trots att min sångröst inte är så njutbar, sjunga en vers. Eftersom hens man gjort fantastiska kungar i choklad slapp hen undan från kräfthatten.

Kvällen avslutades sedan, flera timmar senare, med räkor, vitt vin och rostat bröd. Det blev en bra, men lite märklig, kväll. Ibland drar diskussioner och samtal iväg på stigar man inte känner sig helt bekväm med…

20150121_151854

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *