Berättelsen om ett brott

Dagen började riktigt bra. Jag vaknade strax före sju och drack kaffe och åt ett par pepparkakor. Sedan tittade jag på ett avsnitt av The Blacklist på Netflix.

Jag tog ett bad och klädde mig och halv nio var jag ute och plockade ur bilen, hade en del saker kvar. Klockan nio skulle jag och min son åka för att dels panta våra flaskor dels köpa kattmat och kattsand eftersom det är tungt och lättare om man har bil.

När jag kom hem körde jag så nära porten jag kunde och tog sedan kattsand och kattmat i vardera handen för att gå in. På någon sekund hände allt.

Plötsligt halkade jag, eftersom jag hade händerna fulla kunde jag inte parera och föll handlöst med vristen under mig och benet vridet. Jag kände hur något gick sönder.

F fick bära in allt och sedan ringde vi till hans arbetsgivare som kom och hämtade mig och körde mig till Akuten på Karolinska Solna. Jag hade då ringt och kollat vart jag skulle åka med mitt ben eftersom vissa delar av kroppen hör till Karolinska och vissa till Sankt Göran.

Vi lyckades hitta en rullstol i väntrummet som jag kunde sitta i tills det blev min tur. Det gjorde hemskt ont.

Efter lång väntan kom det en ortoped och klämde och kände och ställde samma diagnos som jag redan gjort när jag föll: Fraktur i fotleden och en spricka i vadbenet. Men jag skulle röntgas och vi hoppades att vi haft fel. Det hade vi inte.

Men jag hade lite tur, fotledsfrakturen ligger precis som den ska och jag gipsades därför bara. Men skulle den glida isär tills kontrollröntgen om en vecka måste jag opereras. Sprickan i benet förväntas läka med gipsningen, men det kommer att ta tid.

Jag är sjukskriven 6 veckor till att börja med, sen får man se. Jag får absolut inte belasta foten, inte ens lite. Om allt går bra kanske jag kan få börja belasta lite om 3 veckor. Men det beror på hur det läkts till dess.

Jag blev hämtad och hemskjutsad och lyckades ta mig till sängen och få av mig kläderna. F åkte till Pizzeria Torget i Akalla och köpte min favoritpizza, Bob Marley. Jag hade redan ett par Cola Zero hemma.

Innan F gick hem monterade vi om lite så jag har kontakter och laddningsdosor nära sängen. Det är riktigt jobbigt att förflytta sig med kryckor när man inte är van och jag är helt utmattad. Nu sitter jag i sängen och hoppas det dröjer innan jag behöver gå på toa. Ska försöka se lite film, men den här dagen har varit så jobbig och tömt mig på energi så jag kommer nog snart att sova.

Det var berättelsen om ett brott, ett benbrott. Eller möjligen två om man räknar benet och vristen var för sig.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

11 svar på Berättelsen om ett brott

  1. Lollo skriver:

    Näe …. stackars dig!!!! Vilken jäkla otur!
    Håller tummarna att läkningen går snabbt och att inget tillstöter …

    Var det alltså helt av i fotleden? Usch, och aj!

    Kryapådigkram!

  2. Åsa skriver:

    en nedra otur !
    Vill Du ha hemlagad mat nån dag så säg bara till!
    Som Du vet är jag disponibel rätt mycket!
    När jag hämtade bilen( den är omdöpt och lystrar nu till namnet ” Kiosken”. För jag tycker den ser ut som en omkullvält telefonkiosk från förr.) så noterade jag det Du sagt; helt osandat ! Såg inte tillstymmelse till sandkorn faktiskt!
    Antar Du sover nu- Du har tappats på en massa energi den här oturstisdagen!
    Så Krya på Dig,vännen!

    • Kraka skriver:

      Tack Åsa! Jag säger till om jag behöver något. Just nu slickar jag såren i sängen medans kissekattpojkarna slickar pälsarna. Vi har inte kommit riktigt till att slicka på varann. Men det kommer väl… (Jodå, de slickar lite på mig ibland, på händerna mest…)

      Stackars Rubella! Att bli omdöpt till Kiosken kan ju inte vara kul. Men hen vänjer sig nog. Undrar vad min nya kommer att gilla namnet Clockwork? Den vänjer sig nog. Lite får man väl tåla om man är orange…

      Kram

  3. Ingrid skriver:

    Där fick jag svar på min fråga!
    Så himla tråkigt att du råkade så illa ut, men sånt här händer hur man än försöker tänka sig för. Halkan är ett elände och när man kör bil är man ju inte försedd med broddar heller, så de där få stegen man måste ta kan verkligen vara riskfyllda.
    Hoppas nu att du får sova i natt och inte behöver gå på toa på ett bra tag.
    Krya på dig!
    Kram, Ingrid

  4. Sven Sjögren skriver:

    Men kära Monika vilken himlans osis .
    Vi har precis suttit o läst igenom din blogg och vi lider med dig.
    Vill härmed skicka varma kramar från nattgänget på iva och krya på dig hälsningar <3 <3 <3
    Hoppas det löser sig med myndigheterna och Kämpa På Nu !!

    Mvh Iva gänget

  5. Pingback: Man måste väl få fråga | Kraka

  6. Pingback: Söte(bröds)dag hemma och på stan | Kraka

  7. Pingback: Ansvarstagande | Kraka

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *