Det har varit en lång, lång dag. Vad kan vara en bättre avslutning än en god middag med Thai chicken sweet and sour och ett, eller två, glas vin.
Jag har en väldigt snäll son som passar mig och kommer med mat. Jag berättar på morgonen vad jag vill ha till middag och sedan kommer han med det på kvällen.
Det blir långsamt och ensamt att sitta här. Märkligt nog, för jag sitter ofta här utan att känna mig ensam.
Idag har jag fått ett antal sms, tre skapligt långa, privata, telefonsamtal plus ett par av mer formell karaktär. Jag har haft kontakt med olika människor på nätet och därutöver sett film, lyssnat på bok och läst en del. Vad mer kan man begära? Valfrihet kanske…
Förstår att tristessen blir väldigt påtaglig när man inte får välja själv.
Hur går det annars? Du har inte ont i alla fall, hoppas jag …
Kram
Nej, jag har inte speciellt ont i frakturerna. Frakturer som ligger still i rätt läge gör sällan ont. Jag känner av dem när jag vänder mig och när jag tar mig ur sängen. Men sällan annars.
Kram
Kära du, förstår hur tråkigt du har och har lite dåligt samvete att jag inte hunnit skriva så mycket i helgen. Men har varit bortrest och min telefon är ganska usel att surfa på och kommunicera med. Tur att du har en snäll son i alla fall.
Den här dagen var trots allt mer uthärdlig en den förra. Plötsligt var de kväll och eftr middagen sov jag några timmar. NU sover jag däremot inte och det är rätt tråkigt. Klockan är tre på natten…
Min son är verkligen snäll och gör allt han kan för mig. Första dygnet var jag så utmattad av allt som hänt och orkade inte ta mig upp själv varken från sängen eller toan. Han lyfte upp mig och han lyfte mig över den där förbaskade nivåskillnaden som finns mellan hallen och badrummet.