Inatt sov jag verkligen riktigt uselt. Hur jag än försökte lägga benet så värkte det. Någon gång under natten satte jag mig upp och tittade på första delen av en Arne Dahl-deckare som svtplay har.
Någon gång på morgonen lyckades jag somna och väcktes av en himla liv. Någon av mina grannar renoverar (igen) och för tredje dagen i rad körde man bilningsmaskin. Det är ett sådant där ljud som man inte bör utsättas för utan hörselskydd och just idag var jag extra retlig så jag ringde min son och fick hem hörselskydd han brukar ha på jobbet.
När min son nu ändå var där fick han ge sig iväg och handla lite frukost, bröd och sådan där mjukost i trekanter. De brukar heta Skrattande kon, men det här var något plagiat. Helt okej i alla fall. Den såg inte lika glad åt så vi döpte den till Melankoliska kon.
Efter en sen frukost klädde jag på mig och tog mig ner till badhuset. Simmade 750 meter i kortare intervaller, vilade en hel del eftersom det gjorde ont i benet.
När jag kom hem gick jag och la mig i sängen ett tag, gjorde kaffe och åt en macka. Det värkte en hel del i benet och jag frös och frossade. Det var nästan så jag ångrade att jag bestämt att gå ut på kvällen. Men jag behövde komma hemifrån och ville inte ställa in.
Till sist ringde B-M och sa att hen just lämnat KI. Jag räknade ut att från Karolinska Institutet, med bil, hem till mig skulle det nog ta ganska precis samma tid som jag skulle behöva för att klä mig och ta mig ut till vändplanen. Det visade sig stämma med mindre än 5 minuters diff. Tror 3 minuter var det jag fick vänta.
Vi tog bilen till Kista Centrum för att gå på Jensen´s Böffhus. Jag hade ursprungligen föreslagit det för att det skulle vara nära för mig om jag skulle åka kollektivt. Jag orkar inte röra mig några längre sträckor.
Det var gott med mat och trevligt att prata en stund. Ingen av oss var så där jättepigg och vi bröt upp när vi ätit klart och fått i oss vårt kaffe/te.
B-M skjutsade hem mig och det var skönt att vara tillbaka i sängen igen. Undrar om det är så här gamla människor känner då de bara vill vara hemma och inte gå någonstans. Är man trött och/eller har ont är det egna hemmet en del av den lilla trygghet man har.
Klockan är nästan halv tio och jag ska försöka sova tidigt ikväll. Har en del att ta igen från förra natten och än gör det inte alltför ont. Tror jag skulle kunna somna.
Whiskeybiff
Mer whiskey, här i en Irish coffee
Joo, så är det ofta då vi inte känner oss bra och har ont någonstans. Hemma är bäst, och, många gånger nödvändigt att kunna koppla av och ta det lugnt för att kroppen ska orka, på ena eller andra sättet.
Fint att sonen kunde ställa upp så att du fick hörselskyddet. Vi har tre grannar som har flyttat härifrån de senaste månaderna och det har kommit nya och då har hyresvärden passat på att renoverna. Nya golv, till exempel, då borras och slipas det.
Jobbigt för dig att inte få sova på grund av värk.
Hoppas att du får en fin helg.
Kram!
Tack! Helgen blir nog vad jag gör den till… Det är lite av gilla läget som gäller just nu och tålamod är väl inte min strakaste gren…
Här renoveras de nästan för jämnan och min son som bor i en annan port har det likadant där. I bostadrätter renoverar man ju när man själv vill, men det är svårt att förstå att folk måste hålla på hela tiden. För mycket pengar och för lite att göra kanske…
Önskar också dig en fin helg!
Det känns definitivt bättre att vara hemma när man inte mår särskilt bra. Då kan man gå och lägga sig precis när man känner för det. Eftersom jag bor i villa slipper jag tack och lov ifrån störande ljud. Skulle det bli något kan jag ju säga ifrån direkt och då slipper jag det. Hoppas du får sova bättre i fortsättningen. trevlig helg
Det är väligt lätt och bekvämt att ”gömma sig” i sängen. Just nu är det snöslask ute och jag behöver inte ens fundera på att gå ut för det går helt enkelt inte.
Trevlig helg du också!