Bokbloggsjerka handlar, som det låter, om böcker. Varje fredag till måndag skriver ett antal bloggare utifrån en given fråga. Veckans fråga: Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda? Om du klickar på länken hittar du de andra som också svarat på frågan.
Ja, jag läser alltid dedikeringarna och har tänkt ut precis vem/vilka jag ska dedikera till när (när, inte om) jag skriver min första bok.
Däremot kan jag i nuläget inte minnas någon som jag minns särskilt. De flesta dedikerar sin bok till någon, eller några, för dem speciella personer.
Däremot vill jag lyfta fram dedikationen i Susan Cains Tyst – De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns. Hon dedikerar boken Till min barndoms familj.
Att jag vill lyfta hennes dedikation beror på att hon gör skillnad på barndomsfamiljen och den man har som vuxen. Inte många gör det, men jag är en av dem.
Jag läser alla dedikeringar och tack men kommer sällan ihåg dem senare.
Jag läser dem… 🙂
Men så är det ju, jag gör skillnad på barndomsfamiljen och den vi har som vuxna. Gör inte alla det? Hm…
Kram
Jag brukar läsa dem men minns just nu inte en enda.
Självklart är det olika familjer. Jag har nog aldrig tänkt på det så.
I grunden har jag samma personer i min familj, då som nu, några har kommit till och en finns inte med längre.
Kram