Vårblommor, dubbar och Nepal

Trots att jag vaknade tidigt kom jag väl inte igång så tidigt i alla fall. Men när jag väl fick fart så blev det en del gjort trots allt.

Förmiddagen tillbringade jag hemma med olika sysslor blandat med det goda samtalet med en god vän via nätet.

I lagom tid för att hinna det jag skulle gav jag mig av in mot Stockholms centrum med T-banan. När jag kom fram började jag med några inköp på Åhlens. Sedan gick jag till Intersport och frågade efter Icebugs. Men tjejen där tittade på mig som om jag inte var klok och jag förklarade vad det var för slags skor jag sökte. Då tittade hon ännu mer på mig med en blick som om jag var någon ond och obehaglig varelse som just kraschat med mitt rymdskepp. Hon föreslog något helt annat, något helt orelevant, och jag sa lite överslätande att jag skulle fråga någonstans där de hade mer kunskap och intresse. Jag gillar faktiskt inte när 20+ glor på mig som om jag vore en rymdvarelse som inte vet vad jag pratar om. Jag vet alltid vad jag pratar om. Annars säger jag att jag inte vet. Men för det mesta har jag stenkoll på produkten jag vill ha.

Inne på Adolf Fredriks kyrkogård var marken alldeles gul av vårblommor. Det är den kyrkogården där Olof Palme är begravd och Hjalmar Branting också för den delen.

På vägen till kvällens föreläsning slank jag in på Naturkompaniet på Sveavägen. Där var man serviceminded och kunnig, som alltid. Det tog inte lång tid innan jag hade min gröna kasse i handen med mina dubbade kängor och var på väg ut igen. Han bar till och med upp dem för trappen så jag skulle slippa det när jag hade käpp och annat att bära.

Kvällens föreläsning på Världens resor handlade om deras vandringsresor till Nepal. Jag har egentligen redan bestämt mig för att göra höstvandringen 2016, men inte betällt den ännu. Föreläsningen gjorde mig ännu säkrare på att det är rätt resa för mig.

På det hela taget en bra dag. Men det är skönt att lägga upp benen när jag kommer hem, det gör rejält ont när jag blir trött. Men nu har jag börjat kunna gå i trappor på vanligt sätt, i alla fall om inte trappen är för lång. Är det många trappsteg måste jag ta dem steg för steg med båda fötterna på varje steg. Men jag är optimistisk och en vandring i Nepal känns som en bra anledning att kämpa på.

Nu återstår några timmar av denna dag med kaffe, musik, lite vänsnack och kanske en film. Livet är härligt!