Äntligen är jag på väg till Grönland igen. Måste väl erkänna att om det inte vore för att Försäkringskassan förvägrat mig sjukpenning skulle jag varit hemma ett tag till. Jag är inte alls så bra i fot och ben som rimligen behövs i arbetet på en intensivvårdsavdelning. Men mer än en och en halv månad utan inkomst klarar jag inte. Klarar inte det heller egentligen, men det får gå.
F följde med mig ut till Arlanda och drog min stora väska. Det kändes skönt med sällskap. Eftersom jag kände att jag inte orkar med någon konflikt med säkerhetskontrollen hade jag packat ner käppen i resväskan och det kändes inte helt bra att gå utan den utomhus.
Vi satt och pratade en stund efter att jag checkat in mitt bagage. Sedan gick jag genom säkerhetskontrollen. De körde min handväska flera gånger, men de bad aldrig om att få titta i den. Det hade de gärna fått göra.
Jag hann med en baguett med brie och salami och ett glas rött innan det var dags att gå på planet. Resan gick snabbt, jag drack ett par koppar kaffe och sedan var vi framme.
Eftersom det inte fanns plats på kvällsplaner fick jag åka tidigare och jag hade hoppats kunna åka in till Köpenhamn och ha en trevlig kväll där. Men när jag kom fram var det grått och regnet hängde i luften, Det kändes inte alls lockande att åka in och gå på stan. Klockan var mycket, skulle jag åkt in hade jag inte varit inne i stan förrän tidigast vid 17-tiden. Äta kunde jag lika gärna göra på hotellet och förresten var det synd att inte vistas en del på hotellrummet när man erbjuds sådan lyx. Jag är van vid vandrarhemsstandard, eller om jag bor på hotell, i alla fall ingen Hiltonlyx.
Jag vilade och lyssande på bok på rummet. Slumrade till en stund och vaknade vid 20-tiden. Bestämde mig för att gå ner i baren och äta något. Jag valde att äta Fish and chips och dricka ett glas chardonnay. Medan jag åt tittade jag på folk och hade också ett intressant telefonsamtal med min vän L.
Resten av kvällen vilade jag på rummet igen med boken. Jag var trött, det tar så mycket energi bara att förflytta mig med min onda fot och ben.
Hoppas att det kommer att gå bra med din fot!
Jag tycker att det är fantastiskt att du redan är så återställd att du orkar jobba igen.
Lycka till på den fortsatta resan!
Kram, Ingrid
Tack Ingrid!
Jag är envis av mig. Men jag är inte helt säker på om jag ska orka. Men det är väl bara att bita ihop…
Kram
Vilken spännande resa! Hoppas fot och allt ska samarbeta så bra som det bara går!
Tack! Jag hoppas också att fot och ben ska orka. 🙂