Nu verkade det fixat till sig med sömnen. Jag vaknade inte förrän strax efter 09.30 vilket kändes normalt. Helt i fas med hur jag sover hemma. Det behöver gå ihop sig med pusslet sömn och vakentid.
Något som däremot inte var välvilligt mot mig var golvlampan. Plötsligt exploderade glödlampan och det for ut en massa splitter över golvet och fåtöljen. Det var en sådan där lågenergilampa som ser ut som ett vridet lysrör. Har alltid känt mig skeptisk till dessa. Inte för att jag tror att de är styrda av någon ond konspiration mot mig, men för att de faktiskt ser rätt bräckliga ut.
Jag fick börja dagen med att ta på mig skor och sopa golvet. Sedan var det absolut dags för kaffe. Jag behöver lugn och ro på morgonen, speciellt om det är uppladdning inför ett arbetspass som står på schemat.
Medan jag drack kaffe spelade jag candy crush och lyssnade på Mäktig mans kvinna en stund. Den boken handlar om Ingeger, dotter till Olof Skötkonung. Den Ingegerd som Ingegerdsleden fått namn efter och på vars invigning jag var med och pilgrimsvandrade i höstas. Jag tror aldrig jag hann blogga om det men har nämnt det i något annat inlägg har jag för mig. Hursomhelst är hon en mycket spännande person. Dels för sin vänskap med Olav den heliga, han som dog vid slaget i Stikklestad och som är anledningen till Sankt Olavsdagarna i Trondheim. Dels för att hon är Sveriges första helgon, alltså före Heliga Birgitta, men inom den ortodoxa kyrkan. Det är hon som är Anna av Novgorod.
Till lunch gjorde jag en omelett med ostfyllning. Problemet med att sova länge när man ska iväg till jobbet är just att dagen blir så kort, den lediga delen av den alltså. Det var lunchdags nästan direkt efter morgonkaffet. Jag lyssnade på Peter Pringel, har några av hans youtubeklipp nedsparade på datorn.
Insåg att jag skulle bli tvungen att bjuda in Terra på ett skrovmål också. Hen bor i den farstu jag delar med grannen och är vår snabeldrake. Det fanns risk att jag inte lyckats sopa upp alla pyttesmå glassplitterbitar och dessutom fanns det en del splitter i min säng. När jag sedan ändå var i städtagen så passade jag på att diska.
Nu var klockan nästan halv ett och någon promenad skulle jag inte hinna med idag heller, men å andra sidan var det mulet ute så det gjorde inte så mycket. Istället satte jag mig ner med boken en stund innan jag skulle bli tvungen att duscha och klä mig.
Jag duschade, klädde mig och packade sedan min matsäck och la ner andra saker jag skulle ha med till jobbet.
På vägen köpte jag en ny glödlampa. Jag funderade länge på vilken jag skulle välja, men kom fram till att det fick bli den billigaste, en med litet huvud men med rätt storlek på foten. Den kostade, i svenska pengar strax under 50 kronor. De vanliga, miljövänliga, lamporna kostade runt 130 kronor styck. Tror jag brukar köpa sådana på IKEA för runt 30 kronor styck. De där lamporna som inte är lågenergi har jag för mig kostade 15 kronor på sin tid, vi har väl inga sådana längre i Sverige om jag minns rätt. Glödlampor är no big business i mitt liv hemma. Brukar köpa på mig ett gäng och ha liggande i reserv. Men så kostar de ju inte 130 kronor styck hemma förstås…
Aftenvagten rullade på, jag hade en annan dålig intensivvårdspatient. Det var mycket att göra, men ändå inte lika mycket som med patienten jag hade några dagar tidigare. Jag hann läsa på om kompostering medan hen sov. Att ha en kompost i sin trädgård är ett krav i kolloniföreningen och från Stockholms kommun och en av de saker som man kontrollerar under den årliga synen som görs av styrelsen. Har man inte en ordentlig kompost får man en anmärkning och tillsägelse att snarast ordna en som sedan kollas en extra gång.
Jag har ju bott i hus tidigare och haft både kall- och varmkomposter så jag vet hur man gör. Men jag blev lite extra inspirerad när jag var på tomatföreläsningen och att lära sig mer skadar aldrig. Eller som min mamma brukade säga: ”Kunskap är aldrig tungt att bära”.
På vägen hem fick jag sällskap av en dansk kollega som bor i ett av de hus som kallas kylskåpen. Nästan alla hus här har något öknamn och ja, med lite fantasi och god vilja kan man nog se att de verkligen liknar kylskåp där de står. Själv bor jag ju i ett litet rött hus uppbyggt på en pålkonstruktion. Jag visade bilder på det under första resan hit. LÄNK
Jag gillar mitt boende, men det har sina sidor att ta sig in och ut nu när snön är hög och trappen i stort sett borta. Jag fick gräva fram räcket med händerna när jag kom hem innan jag kunde dra mig upp med armarna. Det skulle behöva skottas, men jag frågade ju om man kunde få låna en snöspade förra gången jag var här och det lät sig inte göras. Det är ont om många saker man behöver. Men snö är det inte ont om, det snöade hela kvällen igår och snöar fortfarande. Vi pulsade genom minst en decimeter nysnö på vägen hem. Ovanpå den snö som redan låg alltså, det är meterhögt med snö. Men man plogar vägarna flitigt.
Hemma blev det fåtöljen och boken, en liten skvätt vin och till sist kunde jag inte motstå frestelsen att värma en av de frysta pizzorna.
Du vet väl att lågenergilampor är riskavfall? Dottern råkade ut för detta och när vi kollade vad som gäller så blev vi överraskade. Man ska först lämna rummet i en halvtimme och absolut inte dammsuga(som hon gjort) Vi for runt bland flera återvinningscentraler innan nån tog emot dammsugarpåsen med resterna av lampan.
Ja, det vet jag. Men hær ær det rætt ohanterligt att hantera vissa saker. Till exempel ær det inte ovanligt att man parkerar utanfør en restaurang eller agffær med motorn igång och sedan ær borta en timme eller så. Det ær annat æn vårt førbud mot tomgångskørning mer æn 1 minut…
Att köpa glödlampor i dag har blivit rena djungeln! Inga watt stämmer med hur det var förr och ljuset är kallt. Dessutom innehåller vissa kvicksilver och bara vetskapen om det gör att man undrar hur miljötänket ser ut…
Ær det inte så att alla lågenergilampor innehåller kvicksilver? I vart fall ær de riskavfall och ska læmnas på særskillda stællen. Som tur ær brukar inte mina lampor explodera, de brukar bara vara førbrukade och då lægger jag dem som lampavfall. IKEA brukar ha en sådan återvinning. Jag som bor så næra en IKEA kan kosta på mig att åka dit med mina lampor och passa på att æta på deras restaurang samtidigt. Eller bara drælla runt en stund och titta på møbler. 🙂
Pingback: Dagen då jag åter blev upplyst | Kraka