När jag kom hem från jobbet var jag alldeles utmattad. Natten var jobbig, trots att den inte innehöll någon dramatik.Jag hade hand om en baby, bara några timmar gammal, och en tonåring. På två olika rum och jag sprang emellan som en skållad råtta.
Innan jag gick hem skrev jag min månadsrapport för mars och insåg att dte finns en förklaring till att jag känner mig så trött. Jag har funderat på om jag kan vara sjuk, alltså utöver foten och benet, för att känna sig så sliten efter två veckor kann väl inte vara normalt.
Jag var tvungen att ta fram en räknare för att få ihop timmarna, för jag trodde jag räknat fel. Men icke sa nicke. Jag har varit här i två veckor, eller möjligen två veckor och en dag om man ska vara riktigt noga. På den tiden har jag jobba 101 timmar.
Jag har inte ens tänkt på att det var fler timmar än vad som kan kännas rimligt för kroppen, bara jobbat på efter det schema jag fått. Det jag däremot tänkt på för hela vistelsen är att jag har väldigt få lediga dagar jämfört med förra perioden. En av orsakerna är att jag inte fått ett enda 12-timmars pass. Det hade jag mängder av förra gången.
När jag kom hem på morgonen hade jag planerat att se lite film innan jag sov, varva ner. Men efter en kopp kaffe och en macka nästan föll jag ihop och sov sedan till strax efter halv sex på kvällen.
Ute skiner solen, men jag tänker ändå inte gå ut. Jag har en natt kvar innan jag är ledig imorgon och på torsdag. Jag är sämre i foten igen och har väldigt ont. Jag som inbillade mig att jag var på väg att bli bättre. Men det kan vara överansträngning orsakad av att jag arbetat så mycket. Det är väldigt mycket spring på jobbet och man är på benen nästan hela tiden. Det syns på stegräknaren. Mellan 6 och 7000 steg på ett arbetspass är normalt.
Det förvånar mig storligen att du orkar jobba så tidigt med din onda fot. Självklart har du mycket spring.
Ajaj. Är väl inte lätt att ta det lugnt heller. Jag har inget att tillägga.
Varm kram, Gerd
Det ær en hel del spring, men det ær inte farligt att ha ont. Jag har bara øveranstrængt min fossing lite. Før sækerhets skull pratade jag med en ortopedlækare i dag, en trevlig med hæstsvans, som pløtligt bara stod inne på expeditionen. Han høll med om att jag behøver vila med foten høgt, men inte før mycket før jag behøver træna foten också.
Kram