Det var skönt att sova ut och när jag druckit kaffe och ätit både frukost och en lättare lunch packade jag ner min dator för att gå till Katuaq. Men där var fullt och jag kunde visserligen dricka kaffe, men någon elkontakt kom jag inte åt. Det är bara två bord som har det. Jag fick för mig att dte var ett tredje bord, som var ledigt, som också hade el. Men det visade sig när jag satte mig att det inte var en elkontakt, i alla fall inte en för vanliga kontakter. Jag fick helt enkelt stoppa min internetbiljett i plånboken för en annan dag. Måndag kanske. Det är säkert lika hopplöst fullt på söndagen. De har brunch på weekenden och det är enormt populärt.
I vart fall var jag i receptionen och köpte en biljett till konserten nästa tisdag, den jag så gärna vill gå på. Det var tur att jag inte väntade längre. Det fanns inte många biljetter kvar.
Jag gick in på Café Prego och drack först en öl, en av okänt namn. Jag frågade om de hade Påskebrygd, men det visste han inte. Då frågade jag om de hade något annat mörkt öl, men killen i kassan sa att han inte hade styr alls på vad de hade och då sa jag att det gick bra med vilken öl som helst. Den var okej.
Medan jag drack ölen lyssnade jag på bok och bestämde mig för att äta en av deras pizzor. Beställde en vegetarisk och ytterligare en öl. Nu hade ha ntagit reda på vad de hade för öl och jag fick en påskebrygd den här gången.
Efter maten gick jag hemåt. Utanför höll min granne på att skotta vår trapp och utanför dörren. Hon berättade att hon tidigare på dagen varit tvungen att ringa efter hjälp för att komma in och undrade om hon fick knacka på mitt fönster om hon inte kom in på natten. Jodå, det fick hon gärna. Jag skulle inte gå ut mer.
Jag lyssnade klart på boken och sedan såg jag film, två av filmerna jag fått med mig av min son är på svenska och jag såg först Tomten är far till alla barnen. Den har jag sett förut, men den tål att ses igen. Sedan såg jag halva Torsk på Tallinn. Jag trodde att jag sett den tidigare, men det hade jag inte. Jag ska se klart den, men den är ju helt bedrövlig. Visst finns det dråpliga inslag, men jag har träffat den där kategorin ensamma män. I vården träffar man på det mesta och jag har ju också en del erfarenhet från volontära sammanhang. Jag blev så beklämd.
Filmen har undertiteln En liten film om ensamhet, och det är precis vad den skildrar. Ensamheten när den är som mest tragisk. Jag funderade lite på syftet med filmen.
Klockan var rätt mycket när jag stängde av filmen och sedan somnade jag, utan bok eftersom jag inte har någon kvar att lyssna på. Man får ha 5 böcker nedladdade från Storytel. Ska försöka komma ihåg att ladda ner några nya när jag har tillgång till wifi.
Gomorron!
Du lever lite primitivt. Det kan jag tycka är OK under viss tid också. Beror sig på. Man är bortskämd med internet överallt.
Men, visst är det en tillgång.
Här skiner solen, visserligen kyligt, men ändå. Får se om jag vågar mig ut i världen, ser så jäklig ut att jag helst ville gömma mig 😉
Kram och go lördag!
Ja, det hær med internet ær faktiskt den jobbigaste biten. Ændå har jag møjlighet att anvænda dator på jobbet. Helst då inte på arbetstid førstås, men som nu på ledig tid. Har gått ner till sjuikhuset och stængt in mig i rondrummet dær vi får sitta. Jag har sovdag i dag, det ær eftermiddag och jag har sovit klart efter mina nætter. Imorgon har jag ledig dag och sedan har jag tre kvællspass kvar, fredag, lørdag och søndag.
Kram
Jag tycker också att filmen är tragisk, just för att den lika gärna hade kunnat vara en dokumentär. Jag minns att det i samband med filmens premiär gick en äkta dokumentär på tv med anledning av filmen där man fick följa en svensk man som nätdejtade ryska kvinnor. Han var på många sätt som filmens huvudperson på det sätt att han var udda, hade inga vänner, tillhörde inget socialt sammanhang och hade en fruktansvärd kvinnosyn. Tragiken i det hela var att mannen inte själv var medveten om detta utan var bara intresserad av att hitta en kvinna att leva med, för då skulle ”det riktiga livet” börja. Jag har också träffat såna män i verkligheten. Män som struntat i att bygga upp ett eget liv med vänner och intressen och vars avsikt är att träffa en kvinna med ett liv som de snyggt och smärtfritt kan glida in i. Detta ointresse att själv vilja ta tag i saker och skaffa sig livskvalitet signalerar både brist på handlingskraft och bristande social kompetens och är knappast något attraktivt för kvinnor med karriärer, vänner och fritidsintressen. Så männen känner sig ratade, kränkta och att ”svenska kvinnor är självupptagna och bitchiga- myten” späs på ytterligare och så vidare…..
Det ær en mycket tragisk film. Jag har træffat flera mæn som ær som mænnen i filmen, lite udda och helt besatta av att træffa en utlændsk kvinna. De målar upp ett liv som aldrig kan bli verkligt. De borde skaffa sig ett husdjur istællet.