I blåsväder igen (2015-04-13)

Vaknade tidigt och drack kaffe. Diskade och plockade iordning lite och klädde mig seda för att gå ner till centrum.
Började med att köpa frimärke till ett brev. Det var bara ett blad, men tydligen vägde kuvertet så mycket att det kostade betydligt mer än förra brevet jag skickade. Men strunt samma, jag skickar inte många brev numera.

Sedan gick jag till Katuaq, drack kaffe och la in mina färdigskrivna blogginlägg. Det tog en stund, tro jag var där i nästan två timmar, Under tiden skrek en bäbis hela tiden. Vad är det med föräldrar som sitter på ett fik medan ungen vrålar? Jag var tvungen att stoppa hörlurarna i öronen för att inte få huvudvärk.

När jag kom ut hade det blåst upp rejält och jag gick hem i snöstorm för att äta något innan det var dags att gå till jobbet. .

Det blåste rejält när jag gick ner till jobbet och jag kunde inte låta bli att fundera på hur det skulle bli att gå hem på natten. Skulle sluta vid midnatt.

Eftermiddagen och kvällen segade sig fram, jag hade ingen egen patient och det är alltid tråkigt. Men ibland är det ju så. Men till sist blev det dags att gå hem.

Det blåste inte riktigt lika hårt som förra gången, då när det var storm. Dessutom går jag betydligt bättre nu än då. Men det var svårt att ta sig fram, dels för den hårda vinden dels för att snön blåst upp i stora, djupa drivor på vägen. Det var knädjupt på många ställen.
När jag kom fram till huset såg ja gnästan inte trappen från gatan. Snön hade blåst upp och det var så djupt att jag sjönk ner till midjan. Jag fick skotta undan snö med händerna och till sist kunde jag dra mig upp och sedan klättra över räcket och på så sätt ta mig till trappen.

20150414_004044

 

Det här inlägget postades i Grönland: Andra resan, Livet. Bokmärk permalänken.

8 svar på I blåsväder igen (2015-04-13)

  1. Happygoluckiest skriver:

    Du är välkommen hem till Sverige. Här är det nästan sommar nu 🙂

    • Kraka skriver:

      Åh! Jag längtar till mitt lilla hus och till att hämta min nya bil. Sedan kan jag ta en tur upp till dig… 🙂

  2. Vet du, jag förstår inte heller mig på föräldrar som är så hänsynslösa.
    Visst har jag gått ut på både restaurang och cafe med mina små, men så fort de började skrika och jag inte fick tyst på dem, så gick jag ut därifrån.
    Varför ska andra betalande gäster tvingas störas av mitt barn.
    Men idag verkar många tycka att man är helt dum i huvudet om man säger så.
    Kram

    • Kraka skriver:

      Det har blivit accepterat att ta plats på ett sätt i det offentliga rummet som är på bekostnad av andra. Det är inte okej.
      Kram

  3. Piedra skriver:

    Jag tog aldrig med mina barn på café. Dels tyckte jag att barnen behövde lugn och ro och få vara hemma när de var små, och dels tyckte jag att folk på caféerna behöver lugn och ro – och jag själv också. Mina barn skrek ju jämt, så det hade bara blivit plågsamt för alla om jag släpat med dem på café. Jag vet inte vad det är med folk nuförtiden som släpar med sina stackars barn precis överallt. Kram! <3

    • Kraka skriver:

      Jag var ute en hel del med min son när han var liten. Men han var rätt stillsam av sig. Men självklart går ma nut om ens barn skriker oc hstör. Men så tänker inte många numera.
      Kram

  4. wiolettan skriver:

    Ojoj, vilket väder. Gå hem mitt i natten och i detta busväder. Jag älskar vintern och snön, men inte då det blåser eller är halt. Vi har ju fått vår nu och 14 plusgrader idag, det börjar bli grönt och det spricker ut på träden. Visst är det vackert, men vintern har verkligen sin tjusning, tycker jag, i motsatts till nästan alla andra. Fast inte så lätt för dig att försöka ta dig till fina, röda huset.
    Oförskämt av föräldrar som inte visar lite hänsyn, på en allmän plats där folk går för att fika i lugn och ro. Man slutar aldrig att förvåna sig.
    Varm kram till dig.

    • Kraka skriver:

      Jag tycker om snön, men inte blåsten. Dessutom tycker jag inte om när jag inte kan komma in utan besvär. Men jag gillar ju det där boendet oc hdå får jag väl stå ut med det obehag det innebär. Nu är jag på väg hem igen…
      Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *