Aldrig har jag sett så mycket snö förut (2014-04-15)

Ungefär klockan 00.40 försvann strömmen och hela stan blev svart. Det blåste enormt och var drivor av snö på vägen utanför. Jag kände mig tacksam att jag varr ledig och att jag inte var på väg hem från sjukhuset när det blev mörkt ute. Men nere på sjukhuset verkade i alla fall reservströmmen fungera för jag såg att det lyste en del lampor där. Jag tänkte på vår patient i respirator och hoppades att kontakten var kopplad i rätt uttag. Det är lite dilemmat med att det är så många vikarier. Ibland är det ingen som är i tjänst som vet var saker är eller hur de ska göras. I ärlighetens namn har jag ingen aning om vilka, om nu inte alla gör det, uttag som försörjs av reservström. Men jag kan försäkra er om att jag har koll på de tre olika slags eluttag som finns på ”moderskeppet”.

Efter ungefär en och en halv timme kom strömmen tillbaka och jag hann precis tänka att kaffe vore gott så var den borta igen. Jag kände på elementet och konstaterade att det höll på att bli kallt. Efter ytterligare en kvart var strömmen tillbaka igen. Men då var jag så trött att kaffe inte längre kändes aktuellt. Jag släckte lampan och somnade. På morgonen kunde jag konstatera att det måste ha varit fler strömavbrott under natten eftersom min mobil som låg på laddning inte var fullt laddad. Ute blåste det och ner kom en massa blöt snö. Idag skulle jag inte kunna kura inne, jag skulle till aftenvagt på jobbet.

Förmiddagen tillbringade jag med att se första halvan av ännu en Harry Potterfilm, den här helt uan text. Ute körde en traktor som tog bort en del av snön. Det såg ut att vara slaskigt och måste nog varit plusgrader. Jag som avskyr slask. Speciellt i kombination med snöfall. Någon timme senare syntes det inte att man plogat, snön vräkte verkligen ner.

Jag gav mig av i mycket god tid när jag skulle till jobbet. Ut gick bra att ta sig, bara att åka ner på ändan utefter snövallen. Sedan pulsade jag genom snöhögar och snövallar, tog mig över pölar av slasksnö och slutligen nådde jag ingången på sjukhuset. Då var jag alldeles igensnöad av allt som piskat upp över kläder och ansikte.

Jag fick i alla fall en egen patient och hade något vettigt att göra. Jag gillar inte när dte blir för ostrukturerat på jobbet. Jag vill ha arbetsuppgifter att beta av, inte finnas till hands och hjälpa till medan jag väntar på att det ska komma någon eventuell ny patient.

Det här inlägget postades i Grönland: Andra resan, Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *