Solen är kanske åter (2015-04-16)

Klockan var över midnatt när jag gick hem genom natten. Det snöade inte och det blåste nästan inte alls. Det var kallt, ungefär så där minus 10 eller 12, och riktigt behagligt att promenera. Kylan är inte alls så där obehaglig som den är när det är nollgradigt, eller runt omkring noll, hemma i Stockholm. Trots att Nuuk ligger vid vatten är det en betydligt torrare kyla.
Jag valde just februari, mars, april eftersom det är de månader då det är som mest vinter här. Nu missade jag ju februari och halva mars, men jag får väl göra om resa en annan gång.

När jag kom hem hade grannen skottat trappen från gatan upp till trappen som går upp till vårt ytterdörr. Det kändes skönt att slippa åla sig genom snömassorna. Det är inte helt bekvämt om jag ska vara ärlig.

När jag kom in och hade klätt av mig och fått på mig nattlinnet gjorde jag kaffe och tinade upp en bit sockerkaka jag hade i frysen. Jag har aftonvagt imorgon också och kunde sitta uppe ett tag och njuta av livet.

När jag var på jobbet passade jag på att ladda ner en ny bok från Storytel och jag började lyssna på den, Hungerspelen av Suzanne Collins. Det är väl en bokserie man ”ska” ha läst om man är intresserad av fantasy. För den hör väl till den genren?

När jag vaknade, senare än vanligt, sken solen. Men det blev det ändring på medan jag drack mitt morgonkaffe och jag skrinla planerna på att ta en promenad. Säkert hade jag behövt både den friska luften och motionen, men jag var så trött. Så otroligt trött. Jag är inte van vid att jobba så här mycket och inte ha ordenliga ledigheter för återhämtning. Det finns ju en vardag utanför arbetet som måste administreras här, liksom hemma.

Jag tänkte på Tummen och hans kompis, ni vet de där två killarna i Per Anders Fogelströms Stockholmböcker. Jag försökte komma på vad den andra killen heter och insåg hur otroligt beroende jag blivit av internet och google. Hade jag haft internet hade jag genast kollat upp det. I vart fall kändes det trösterikt att tänka på hur oändligt mycket bättre mitt liv är än deras. Tänker också på att jag borde läsa om böckerna, de är verkligen klassiker. Noterar, in mind, att kolla om de finns på Storytel. (Henning heter han, jag kollade direkt jag kom till jobbet. Kom förresten på det en halv minut innan jag kopplat upp mig)

Tittade på klockan och konstaterade att det bara var fyra timmar tills jag skulle vara på jobbet igen. Hur skulle jag orka ännu ett arbetspass? Varenda muskel i kroppen värkte. Märkligt nog hade foten känts bättre de senaste dagarna, även om dne kändes av ibland. Men så skulle det nog bli ett bra tag fram över.

Solen kom tillbaka och jag drabbades av det där dåliga samvetet som är så löjligt. Precis som om det vore en plikt att gå ut bara för att det är fint väder. Nästan som något religiöst, som att man måste dyrka solen. Men jag hade bestämt mig för att använda de sista timmarna innan nästa arbetspass till att ta det lugnt. Om världen består kommer fler tillfällen att gå ut i solen.
Lite sol fick jag i alla fall när jag gick till jobbet och det var tur det för det blev en riktigt jobbig kväll. Jag var så trött så jag nästan började gråta av ren utmattning.
Blev i alla fall lite piggare av kaffe och en tårtbit, en av de danska kollegorna hade tårta med sig eftersom deras drottning fyllde år.

20150416_214927

Det här inlägget postades i Grönland: Andra resan, Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *