Efter en natt som slutade rätt rörigt och orsakade en del fyllnadstid kunde jag stämpla ut ganska lagom för att gå till säkerhetsavdelningen och hämta mitt nya e-tjänstekort.
När jag hade kortet i min hand passade jag på att gå ner till avdelningen och kontrollera att det verkligen fungerade i de viktigaste dörrarna. Det gjorde det. Sedan åkte jag hem.
Men man ska nu inte tro att det var enkelt att komma hem. Nej då, det var något strul med pendeltåget och jag fick vänta hur länge som helst. Jag var inte hemma förrän halv elva och sedan var det snart dags att kliva upp igen. Men det gjorde inte så mycket för sova var inte direkt något som fungerade. Man har hållit på med en badrumsrenovering sedan innan jag kom hem för drygt en månad sedan. Det är ett himla liv i huset.
När jag gick ut stod en av hantverkarna ute och rökte och jag frågade om de skulle vara klara snart. Ja, kanske om en och en halv vecka eller två trodde han. Han hade själv jobbat natt tidigare och hade all förståelse för hur jobbigt det är med ständiga renoveringar. Själv börjar jag inse att jag nog inte kan bo här om jag ska jobba. Fortsätter detta eviga renoverande så måste jag sjukskriva mig. Jag kan inte vara vaken dygnet runt och att bara jobba helger fungerar inte eftersom det inte blir tillräckligt många timmar trots att jag jobbar alla helger. Dessutom är det tråkigt att aldrig ha en ledig helg. I maj har jag jobbat alla helger plus vardagar i anslutning till helgerna. Men jag förstår att min nästan sjukliga trötthet bland annat har sitt ursprung i min hemsituation.
Hur som helst hann jag ligga i sängen ett par timmar och reta mig på borrandet innan jag var tvungen att kliva upp och göra mig iordning för att hinna till Stiftsfullmäktige, Gruppens förmöte började 15.30. Jag hann med kafe och min smörgås före mötet. man får kaffe och smörgås mellan förmötet och själva fullmäktige. Men man kan fika innan förmötet istället om man vill.
Mötet var till största delen intressant, även om SD naturligtvis sin vana trogen hade en motion med diskriminerande innehåll. Att ha dem på beslutande nivå i kyrkan är skämmigt i största allmänhet. Tycker man inte att alla människor har lika värde så platsar man helt enkelt inte i kyrkliga sammanhang. Att behöva lyssna på dem är jobbigt och enerverande.
Efter mötet promenerade jag ner till Slussens T-bana med en av mina vänner och åkte sedan till Hötorget för att hitta något att äta. Det fick bli Pytterian, ett av mina stamställen. Jag funderade lite på om jag skulle ringa någon för sällskap, men kom fram till att jag var för trött för att interagera med någon. De alternativ som stod till buds, eftersom jag inte planerat i förväg, skulle snarare vara tärande än närande.
Jag åt smörrebröd med spätta och drack vin och sedan en cappucino. Kändes precis som vad jag behövde. Sedan åkte jag hem för att sova.
Det måste verkligen vara knepigt att jobba natt och får man sedan ingen ro att sova på dagen måste det bli hur slitigt som helst. Min dotterson jobbar natt på ett äldreboende i Hemse och det fungerar bra. Dels för att han är en nattkråka av naturen och så har han all möjligthet att få sova dagtid.
Hoppas att de snabbar på med den där renoveringen!
Kram, Ingrid
Ja, just att det aldrig är lugnt gör mig så frustrerad. När den ena har renoverat klart börjar nästa. Jag har kollat upp vad lagen säger och jo, man får väsnas på det här sättet dagligen. Det finns inget som skyddar min rätt att ha lugn och ro på dagarna. Jag minns en julafton för ett antal år sedan, jag hade gäster och plötsligt satte oväsendet igång. Vi kunde inte ens prata med varann och var tvungen att ge oss av för att kunna fira jul. Hur kul är det…
Kram