Ledighetsturné – Sjunde dagen

Möjligen kände jag mig aningen bättre när jag vaknade, men det var i så fall bara aningen. För jag hade fortfarande ont i hela kroppen och svårt att svälja. Inte den bästa förutsättningen för en bra dag.

Jag tog det lugnt, satte mig med I på förstubron med min kaffekopp och pratade. Jga hörde hur de andra stojade i trädgården, deras röster hördes ända ut och jag kände att jag verkligen inte orkade med så mycket krävande sällskap.

När jag sedan packat ihop bjöd Å på Ägg Benedict och hjälpte mig sedan över med min packning. Jag hade ju ganska mycket eftersom jag lämnat en hel del kvar under vintern. Det var soligt och fint och det kändes konstigt att åka därifrån. Men samtidigt var det skönt att ge mig av hemåt.

Nu skulle jag ju inte hem just den här dagen, jag skulle till Jönköping och sedan skulle L och jag till Skillingaryd för att ordna med de där bedrövligt misskötta gravarna. I hade ringt mig och bett mig hjälpa henne med det och eftersom jag redan sett bedrövelsen så kunde jag bara inte säga nej.

L och jag köpte blommor och åkte först och planterade dem. Vi hade också köpt en smörgåstårta eftersom I bett oss om det. När vi var klara med gravarna åkte vi till I och drack kaffe. Sedan stuvade vi in oss i bilen och åkte till kyrkogården för att I skulle få se och besöka gravarna. Hon kommer så sällan ut överhuvudtaget. Hon var så tacksam att hon grät och det kändes bra att ha tagit sig tid med att hjälpa henne.

När vi skjutsat hem I åkte vi hem till L och tog varsitt glas vin innan det var sovdags. Tiden rinner så snabbt och man hinner så lite på en dag.