Det är inte lätt, men det går

Direkt när sonens arbetsgivare fick veta vad som hänt fick han ledigt för att vi skulle kunna vara till stöd för varann. Vi är så ledsna för det som hänt och undrar varför. Vi hoppas ju att vi får veta sedan, efter obduktionen.

Det är inte bara vi människor som är ledsna, Xanthos är också ledsen och känner sig ensam. Han och Ferdinand har levt tillsammans i över sex år, ja nästan sju. Det är inte lätt för en kissekatt att förstå varför bästa vännen är borta.

Min son och jag började med att åka iväg och köpa en kattsele till Xanthos. När vi ändå var i zooaffären köpte vi foder också.
Vi tog en sväng förbi IKEA och tittade på en säng och passade på att äta lite lunch. Jag åt köttbullar, men bara en liten portion. Jag känner ingen större aptit men insåg att jag måste äta något.

20150611_142048


Köttbullar, mos och ärter.
Kaffe och chokladmousse.

 

 

Sedan ville jag åka hem och se att Xanthos hade det bra. Vi bestämde att ses tre kvart senare. Tiden använde jag till att prova och ställa in rätt storlek på selen och sedan erbjuda herr Xanthos en promenad på gården. Först vill han inte alls gå ut, men när han vant sig vid alla ljud och människor som rörde sig på gården trippade han fram lite försiktigt. Han ville gärna gå in igen och jag bar bort honom så han inte skulle se vår port. Då blev han först stående länge, men då F kom ut på balkongen trippade han fram och visade sig och sedan gick han sakta utefter huset och nosade tills han kom till vår port. Där ville han gå in igen. Han har varit ute tidigare, men det är ett tag sedan. På det hela taget gick det riktigt bra. Han kommer säkert att trivas med att vara ute med mig vid stugan.

20150611_154336


Jag går på promenaden…

 

 

 

När Xanthos var tryggt inomhus igen åkte vi till stugan. Han fick inte följa med eftersom vi just nu håller på med både röjsåg och trimmer. Otäcka och farliga redskap. Låter förskräckligt för små kattöron gör de också.
Det finns massor av vildvuxna och misskötta buskar som behöver hanteras. Vi passade också på att låna kärran och körde iväg tre stora lass med kvistar till den gemensamma kvistkomposten.

20150611_200515

 

Det är tur att min son är så stark. På tillbakavägen, då vagnen var tom från kvistar, fick jag åka istället. Det var skönt för min fot och mitt underben. Jag känner av dem när det blir för mycket gående. (För den som inte vet, jag bröt fotleden och underbenet i februari)

 

 

 

Det finns massor kvar att såga ner, men man kan inte hålla på för sent på kvällen och vi bestämde oss för att avsluta dagens arbete strax efter 20.30.
Vi hade bestämt att ta en tur förbi Högdalen där det pågår en ockupation av en skola. Som vanligt så vill man riva samlingslokalerna, Folkets Hus, och istället bygga bostadsrätter.
Min son känner en del av dem som är där, jag ville visa min solidaritet. Vi i förorterna måste hålla ihop. När vi ockuperade vår samlingslokal Husby Träff för några år sedan kom många från andra förorter, ja till och med från andra städer, och gav sitt stöd.
I Husby blev vi lurade att avbryta ockupationen mot löften som sedan bröts direkt. Jag hoppas kamraterna i Högdalen orkar hålla ut. I Högdalen är det många som är bostadslösa, arbetslösa och fattiga. Det är kampen mellan den lilla människan och storkapitalet. Men när var det inte det. Historien upprepar sig ständigt.

20150611_211807

När vi kom hem följde min son med mig in. Jag vågade inte gå in ensam, jag är så rädd att hitta även Xanthos död. Han verkar frisk och pigg, bara lite ledsen. Men Ferdinand var också pigg och frisk och båda var hos veterinären på undersökning så sent som i slutet av maj och bedömdes som friska.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

10 svar på Det är inte lätt, men det går

  1. Geddfish skriver:

    God förmiddag. Beklagar bortgången av din älskade kisse ♥
    Sörja,, ska man, alla känslor måste ut.
    Varm kram ♥

  2. Ingrid skriver:

    Så bra att du har hjälp och stöd av sonen både med sorgen efter Ferdinand och med röjning vid stugan. Även om vi är aldrig så duktiga är det gott att ha en hjälpande hand när det är tunga saker som ska fixas. Motorsåg och röjare har jag aldrig hanterat.
    Hoppas att du får en skön helg!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Ja, det är skönt med hjälp. Det är rätt roligt att köra både trimmer och elektrisk häcksax. Stor motorsåg vet jag inte om jag vågar mig på, ma nmåste ju orka hålla den om man ska vara säker på att inte såga av sig ett ben eller så.

      Ha en skön helg du också! Jag arbetar hela helgen, men sol och vackert väder hinner ändå komma mig till godo i mindre portioner.

      Kram

  3. Znogge skriver:

    Hoppas ni får ett svar på vad som hände. Inte för att det förändrar något i sak men på något vis vill man veta.

    • Kraka skriver:

      Ja, jag hoppas också att vi får ett svar. Det kan ta upp mot 8 veckor innan de är klara med alla prover. Men jag kommer nog att känna mig på väg åt rätt håll i sorgearbetet när jag fått hans urna. Det skulle ta cirka 2 veckor tills jag får hämta den.
      Veterinären misstänkte HCM och är det det kommer jag säkert att få ett preliminärt svar tidigare. Det syns rätt tydligt i hjärtat tror jag. Jag har inte så mycket specialkunskap då det gäller djurmedicin, men just myocardiopati är ju även en potentiellt dödlig sjukdom hos människor. Han var ju den yngre katten, många år yngre än Xanthos och jag hade inte ens tänkt tanken på att han skulle kunna dö helt plötsligt.

  4. Piedra skriver:

    Men åh vad tråkigt! Beklagar den hastiga förlusten. Vilken chock det måste ha varit. Stor tröstkram! <3

  5. Gunnar skriver:

    Stackars er! Vad jobbigt för er.
    Kanske trädgårdssysslor kan vara lite terapi även om det låter som det är tungt arbete.

    • Kraka skriver:

      Ja, det är jobbigt. Speciellt så länge vi inte vet något om orsaken. Jag hoppas verkligen att SVA hittar en förklaring. Men det kommer att ta tid innan alla prover är klara. Vi saknar honom enormt, inte minst saknar Xanthos sin bästa vän.

      Trädgården är i stort behov av rätt handgriplig vård. Kvinnan som efterlämnade den var vid sin bortgång 94 år och då orkar man inte hålla allt i trim.
      Vi ska göra det värsta i år, sedan planera vartefter och ta det lugnt. Vad gäller huset är det ett fönster som måste bytas och de andra renoveras. Skorstenen måste också renoveras, tätas och provtryckas. Blir nog vad vi har råd med i år så får vi fortsätta nästa år. Det finns gott om renoveringsprojekt i stugan.

      Ha en fortsatt trevlig helg!

Lämna ett svar till Kraka Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *