Det där med att mista sin bästa vän är inte lätt. Speciellt när man inte kan förstå fullt ut vad som hänt.
Xanthos släpper mig inte ur sikte när jag är hemma, han ligger bredvid mig och spinner och kurrar. Emellanåt ställer han sig upp och buffar på mig för att vara säker på att jag ser honom. Men äta vill han inte. I alla fall inte så mycket. Det går i alla fall bättre med lite lyxmat än med vanligt foder.
Eftersom jag jobbar i helgen har jag ordnat extra tillsyn åt honom, inte bara för att tömma lådan, byta vatten och se till att det finns mat. Han behöver sällskap på ett sätt som han inte behövde när de var två. Som tur är så har jag en hel del ledigt i sommar eftersom mitt schema är lagt så. Han ska också få tillbringa tid tillsammans med min sons två katter sedan, men jag vill helst få ett preliminärt svar från SVA innan dess så det inte är någon smittsam sjukdom. Inte för att han verkar sjuk, men det gjorde ju inte Ferdinand heller. Xanthos gjorde en ordentlig läkarundersökning i slutet av maj, en hälsokontroll för seniorer med mängder av blodprover och annat och allt var bra då. Ferdinand blev bara undersökt på ett mindre utförligt sätt eftersom han var så ung. Men han bedömdes som frisk.
Det kan verkligen inte vara lätt för honom att mista sin kompis. I sådana lägen önskar man att man kunde förklara så att de förstår…
Mmm… Inte lätt att förklara för en katt som inte kan förstå.