Det var en lugn lördagsnatt och det var skönt, även om jag ju faktiskt ändå lyckats få ihop erforderligt antal sömntimmar. Jag hade ingen egen patient, men var behjälplig för mina kamrater. De senaste passen har jag haft patienter som korttidsvårdats hos oss, inte för att de inte varit sjuka nog för intensiven utan för att de skulle slussas vidare till mer specialiserad vård.
Utöver att hjälpa till med lite av varje hann jag läsa. Yrkesrelaterad förkovran, det ligger alltid ett underförstått krav att hålla sig à jour med det nya och uppdaterad inom olika delar av verksamheten. Jag pluggade på om nutrition, näringsintag för svårt sjuka patienter.
Även den som arbetar behöver mat och eftersom jag inte hunnit varken laga eller inhandla någon mat fick jag låna pengar av en arbetskamrat för att handla mat på jobbet. Man behöver ett speciellt kort laddat med pengar för att handla där och ett sådant har jag inte. Jag åt falafel och föll också för en chokladboll att ha till kaffet.
På morgonen kunde jag ganska snabbt stämpla ut eftersom jag inte hade någon patient att rapportera. Det enda jag behövde göra var att överlämna MIG-sökaren och telefonen. MIG betyder Mobil Intensivvårds Grupp och innebär att man åker tillsammans med jourläkaren till vårdavdelningar för att ta hand om patienter som eventuellt behöver intensivvård.
På vägen hem hade jag tur och Hemköp öppnade precis när jag körde förbi och jag kunde köpa bröd, ost och salami.
Jag har nu ätit frukost, fixat iordning åt Xanthos med låda, vatten och mat. Jag har sköljt potatis som nu kokar på spisen för att sedan ingå i nattens lunchlåda. Dags att sova om en stund.
Låter som ett harmoniskt dygn.
Mat på jobbet har inte kortet laddat med pengar utan det man handlar på kortet dras på lönen. Skaffa inget sådant, det är så enkelt att hamna och handla där på nätterna.