Tisdagen blev en enda lång, lat sötsaksdag. Nåja, jag hann med både ett träningspass och lite mindre söta räkor.
På morgonen hade jag först ambitionen att komma iväg på någon aktivitet. Men eftersom jag haft hemskt ont i min fot den senaste veckan ville jag inte utmana ödet och trötta ut mig och därmed riskera att inte orka gå på träningen på kvällen. Jag bröt fotleden och underbenet i februari. Förra veckan var det inte ens en option att träna, jag var glad att jag ens kunde förflytta mig till, från och på jobbet.
Jag stannade i soffan hela förmiddagen medan jag lyssnade på en bok och åt godis. Ni vet, låg på divanen och åt praliner…
På eftermiddagen, innan jag skulle åka in till stan, plockade jag ihop retur och gick iväg med soporna til moloken. Pratade lite med en granne och packade sedan ihop det jag skulle ha med mig.
Jag klev av T-banan vid Skanstull och gick till Gunnarsons Specialkonditori för att fira Internationella kaffedagen. Det var mycket folk på konditoriet, bland annat en kvinna som verkade missat något i sin uppfostran för hon satt och borstade sitt hår flera gånger och rengjorde hårborsten och kastade hår på golvet. Dessutom la hon en omfattande make up, så omfattande att hon borde gjort det på toaletten. I vart fall inte vid bordet på ett fullsatt konditori.
När jag fikat klart promenerade jag till tränigslokalen. Det var riktigt roligt att vara där igen efter förra veckans uppehåll. Efteråt duschade jag och gick sedan via ICA på Folkkungagatan, där jag handlade lite mer godsaker, innan jag tog T-banan till Skarpnäck. Därifrån tog jag bussen. Visserligen fick jag vänta nästan 20 minuter, men det var så mörkt och jag kände verkligen inte för att gå. Busschauffören missade förstås att stanna vid hållplatsen där jag skulle av och jag blev tvungen att ropa på honom. Han stannade utefter vägen och släppte av mig, men jag fick gå en bit tillbaka i mörkret. Inte helt trevligt när det inte finns trottoar. Men tyvärr väldigt vanligt att busschaufförer antingen glömmer stanna, fastän man tryckt på stannaknappen, eller om de helt enkelt struntar i det för att spara tid. Nu var det inte så långt att gå tillbaka den här gången, men det har hänt att jag fått gå någon kilometer extra i mörkret.
Räkor! Xanthos fick också smaka, men bara ett par stycken eftersom salt inte är så bra för katters njurar och jag inte har rinnande vatten inomhus så jag kunde skölja av dem.
Så blev det sovdags och jag somnade medan jag lyssnade på en bok. Sleepfunktionen är en favorit, jag ställer in tiden efter hur trött jag är. Om man somnar innan tiden gått ut är det lätt att backa igen. Aldrig somnar jag så skönt som när jag lyssnar på någon som läser för mig. Kanske är människan gjord för att lyssna på en godnattsaga…
