EFIT, ett foto i timmen, är en sajt där man på givna dagar lägger upp en länk till sitt blogginlägg Ett foto i timmen. Sajten startade 2004 och har adress http://ettfotoitimmen.se
De andra deltagarnas EFIT den 27 oktober hittar du här.
Det är tisdag, men inte vilken tisdag som helst. Jag har planerat för ett viktigt möte i Uppsala och också för en övernattning samt ett teaterbesök.
Klockan 8-9: Jag kände mig lite sen och packade väskan samtidigt som jag drack en kopp kaffe. Fort gick det och allt kom med.
Klockan 9-10: Jag väntade på bussen, det var vackert väder och träden var klädda i höstens färger.
Klockan 10-11: Jag väntade på tåget vid Helenelunds station. I bakgrunden syns det vackra Victoria Tower. Hotellbyggnadens ytterfasad är inspirerad av Charlotte Pirellis mikrofon. I toppen av hotellet finns en skybar från vilken man kan se hela Järvafältet. Väl värd ett besök!
Klockan 11-12: Jag var framme i Uppsala och tittade på Svava som ligger tvärs över gatan från centralstationen. Det var där jag skulle bo.
Klockan 12-13: Jag fick mitt rum trots att jag var tidig och vilade där en stund innan det var dags att gå iväg.
Klockan 13-14: Innan det var dags för mitt viktiga möte drack jag kaffe och åt en macka. Medan jag åt filosoferade jag lite över mat och vad man kan och inte kan äta. Leverpastej är en charkvara och de senaste dagarna har det varit en stor nyhet att WHO fastslagit att det är lika farligt att äta det som att röka. Groddar mindes jag att jag nyligen läst var farligt, men jag mindes inte vilken allvarlig sjukdom som var vanligare hos dem som äter groddar. kanske lika bra att jag glömt… Det var gott i alla fall!
Klockan 14-15: Jag befann mig inne i den här byggnaden. Att fotografera var inte möjligt.
Klockan 15-16: På vägen tillbaka till hotellet hittade jag den här statyn. Trots att jag tog ett närgånget varv runt den hittade jag inget namn på konstnären.
Klockan 16-17: Tillbaka på hotellrummet tittade jag ut genom mitt fönster. Jag hade utsikt över saluhallen inne på Hemköp. Jag älskar den här utsikten och bad särskilt att få ett rum med just den utsikten. (Klicka på bilden så den blir större, men bilden ger ändå inte den rätta känslan som det är att titta ut över delikatesserna)
Klockan 17-18: Jag la mig en stund på sängen och vilade inför kvällen.
Klockan 18-19: Det är inte bara frukost som ingår på det här hotellet. Söndag till torsdag får man kvällsmat också. Sillbord, sallad och bröd syns på bilden, men det serverades också gulaschsoppa och kaffe med både vetebröd och småkakor.
Klockan 19-20: Jag skulle se Diktatorsfruar på Uppsala stadsteater och det var med stor förväntan jag tittade på de fyra stolarna, som utgjorde all scenutrustning, medan jag väntade på att det skulle börja. Vad som sedan utspelade sig på scenen hade jag inte föreställt mig ens i mina vildaste fantasier. Vill man skratta hejdlöst ska man se den här pjäsen!
Klockan 20-21: I foajen utanför Lilla scenen fanns en utställning. Elisabeth Buchts Fictive ancestors var ett av konstverken. Bilden föreställer en detalj och jag föll för den eftersom den på ett så rakt sätt beskriver livet. Man finns, man är något, här är det fattig, man har något, till exempel kor, och sedan dör man. Det ger ett visst perspektiv på att vi inte gör så stora intryck på eftervärlden som vi kanske gärna vill inbilla oss.
Klockan 21-22: Nej, det var ingen julskyltning i förtid även om det först såg ut så. Det är kinesiska lyktor utanför en kinarestaurang inne på en tvärgata mellan teatern och hotellet.
Jag nöjde mig med ovanstående bilder och drog mig tillbaka till mitt rum. Det hade varit en både spännande och bra dag. En dag som kommer att leda till nya spännande upplevelser och erfarenheter. Men det får vi ta en annan gång.
Det har varit en händelserik dag, ser jag.
ååå… Finnes det noe herligere enn å bo på hotell….
Vilken härlig dag att få dokumentera som en efit-dag. Massor av fina bilder från din utflykt till Uppsala.
Kram, Ingrid
Mysigt med minisemester i annan stad !
Victoria Tower är häftigt – åker ju relativt ofta till Uppsala och blir glad varje gång jag passerar hotellet. Och ja,baren är mkt väl värd ett besök.
Men det var Perellis mikrofon – inte klänning- som var inspirationen.
Ja, så var det kanske. Hur som helst är det ett vackert hus, speciellt när solen skiner.