Livet snurrar på, både de stora och de små sakerna. Tiden fullkomligt flyger iväg och en vecka hinner inte börja innan den är slut.
I onsdags var jag på en föreläsning med temat Vad får en månads liv kosta – Etiska aspekter på prioriteringar i hälso- och sjukvården.
Det var professor Lars Sandman från Högskolan i Borås och docent Niklas Juth från Stockholm Centre for Healthcare Ethics, Karolinska Institutet Stockholm som föreläste.
De gick igenom rådande principer för prioriteringar och gav tillfälle att ställa frågor och diskutera. Det är svåra frågor och helt ärligt ska jag väl erkänna att det inte gav så mycket nytt.
Eftersom föreläsningen hölls i en av föreläsningssalarna på Atrid Lindgrens barnsjukhus passade jag på att äta lite lunch i cafeterian. Man hade kåldolmar som ett av alternativen till dagens lunch.
Efteråt hade jag sällskap en bit på vägen med en kille som pluggar till sjuksköterska. Han hade massor av funderingar som fick mig att undra om jag någonsin varit så ung och naiv. I vart fall var jag det inte när jag gick på sjuksköterskeskolan, men då var jag förstås betydligt äldra än han och hade dessutom jobbat i vården ett antal år redan. Ganska många år faktiskt. Självklart blev jag lite nyfiken på varför man väljer att gå en treårig högskoleutbildning till sjuksköterska när man aldrig jobbat i vården. Han hade varit patient vid något tillfälle och tyckte det såg ut att vara kul. Sa han som svar på min fråga.
Jag åkte hem och vilade lite innan jag skulle iväg till jobbet. Jag hade sett att det var många patienter och förväntade mig, med de senaste tre arbetspassen i relativt färsk minne, att det skulle bli en jobbig natt. Men jag hade tur, det var visserligen mycket att göra men på salen där jag var hade vi en dräglig arbetssituation. Visserligen höll dialysapparaten på att klotta strax före halv sju, men jag viskade snälla saker till den och plötsligt så sjönk de höga trycken och allt återgick till det normala. Den extra arbetsbördan som det är att avsluta och sedan prima om för nystart klarar man sig väldigt bra utan en halvtimme innan man ska få rapportera över till dagpersonalen.
Jag kom iväg lite sent, men kom i alla fall hem till sist och kunde titta på TV-serien Modus senaste avsnitt på play. Det hade visats på TV igår. Efteråt sov jag gott tills alarmet väckte mig. Jag hade ingen lust att gå upp.
Upp kom jag i alla fall och efter kaffe och ett par knäckemackor packade jag min träningspåse med kläder, handduk och duschtvål. Sedan tog jag T-banan in till Medborgarplatsen för att gå på kvällens träningspass.
Efter träningen åkte jag hem. Handlade lite sallad på ICA hemma och har sedan tillbringat kvällen med några avsnitt av Law & Order på Netflix medan jag åt min sallad och drack lite rött. Imorgon är det fredag och jag har en massa spännade planerat för helgen. Bland annat ska jag träffa en ung man på söndag, en riktig snygging. Kingston heter han och om allt blir som jag tänkt mig ska han bli en av männen i mitt liv. Men mer om denna spännande dejt får ni läsa en annan dag.
Foto: Irene Jönsson
*Little wheel spin and spin är en sång av Buffy Saint Marie
Hoppas du får en trevlig helg och att Kingston blir din, kan han vara en hund eller katt?!