Jag hinner inte med. Livet snurrar på alldeles för fort och dagarna försvinner. Men i onsdags tog det stopp.
Jag började må dåligt redan när jag klädde mig för såromläggningen. Man ska klä sig med steril rock, mössa och handskar. Sprita sig ska man också. En massa gånger.
Jag var övertygad om att det blivit lite för mycket sprit i luften och ättiksyra som vi skulle lägga om med. Jag plockade på mig ett munskydd att snora bakom och sedan jobbade vi på. Jag kände mig yr och blev tvungen att be att få in en flaska mineralvatten för att orka stå på benen.
Sedan blev det lunch när vi var klara och jag fortsatte att snora. Inte bara under lunchrasten utan hela eftermiddagen. När arbetsdagen var slut släpade jag mig hemåt och blev tvungen att lägga mig meddetsamma jag kom hem. Sedan låg jag där med frossa och kramp i benen. Ja, jag brukar få det när jag har feber.
Jag var ändå rätt övertygad om att jag skulle bli bättre och kunna jobba på torsdagen, skulle ju inte börja förrän klockan 13. Men se det gick inte alls. Jag orkade inte stå på benen och blev tvungen att sjukskriva mig. Sedan blev jag liggande tills idag, lördag, på morgonen. Då blev jag tvungen att gå upp trots att jag egentligen inte orkade. Men jag hade en del viktiga åtaganden som jag inte kunde lämna därhän.
När kvällen kom och jag var utmattad, yr och illamående bestämde jag mig för att ta ett bad och sedan gå och lägga mig. Men då visade de sig att stackars Xanthos blivit akut sjuk och vi fick ta oss en blitur i snöovädret upp till Ulltuna.
Nåja, nu är vi hemma igen och jag hoppas han ska bli frisk av sprutan han fick och medicinen jag ska hämta ut imorgon. Själv har jag bestämt mig för att ställa in mina planer för morgondagen. Klockan är redan halv tre och mer än så. Jag behöver sovmorgon för att orka ta nya tag på måndag.
Hoppas att ni piggnar till, både du och Xanthos.
Kram, Ingrid