Trots ambitionen att gå på en gudstjänst varje dag under påsken blev det här en dag då jag gjorde annat. Nattens påsknattsmässa fick gälla för båda dagarna.
Jag vaknade kvart över elva och funderade på om jag skulle åka till Sollentuna och gå på deras gudstjänst i Turebergskyrkan klockan 15. Men sedan blev det trots allt inte så.
Min granne på landet ringde och vi pratade i långt över en timme, sedan fixade jag med lite olika saker hemma och det var nästan eftermiddag innan jag och F kom iväg för att åka till stugan. Vi skulle bara dit med några saker och kolla läget så vi skulle inte vara där speciellt länge.
På vägen åkte vi ner till Port 73 för att handla och att äta. Jag skulle bara köpa en ost, men kom ut med äpplen, vaniljsås och mandelkubbar också. Har för mig att jag köpte något mer, men det var livsmedel och därför inget onödigt.
Vi gick igenom hela centrumet för att kolla vad vi ville äta och fastnade slutligen för pizzerian Al Forno.
När vi ätit åkte vi till stugan. Att allt var okej visste jag ju redan eftersom min granne ringt på morgonen. Vi gick runt lite på tomten och tittade och pratade om framtida planer. Det hade kommit upp en del snödroppar, något jag missade förra våren eftersom jag då befann mig i Nuuk på Grönland. Vi en promenad runt området och innan vi åkte hem tog jag turfzonen som ligger i anslutning till stugområdet.
När jag kom hem la jag in mina inköpta varor och gick sedan ut för att ta några turfzoner och åkte också en tur med T-banan för att ta en specifik zon jag gärna vill ha. Jag hade blivit av med den under förmiddagen efter att haft den i flera dagar.
När jag kom hem igen drack jag kaffe och åt ett par mandelkubbar. Jag är barnsligt förtjust i dessa bakverk som är så mycket barndomsminnen för mig. Mamma brukade baka mandelkubbar och det gör väl i och för sig jag också ibland, men idag var det extrapris på dem hos Coop Forum i Port 73.
Kvällen rullade sedan fram med boklyssnande och ett trevligt telefonsamtal med min vän på Ekerö. Tiden går alldeles fär fort och snart är min lediga vecka slut. Det är först nu jag börjar känna mig lite utvilad. En sak vi pratade om var just hur vansinnigt det är med vårdens krav på att alla ska jobba treskift. Hattandet i dygnsrytmen tar alldeles för mycket energi och jag vet ju sedan tidigare hur dåligt jag mår av att ena dagen jobba tidigt, nästa en natt för att åter igen dagen därpå börja före klockan 07. Denna soppa av arbetstider vet man från arbetsmiljöforskning är den mest ohälsosamma som finns. Det finns forskningsresultat som tyder på att sjukvårdspersonal som jobbar treskift har tio år kortare medellivslängd än de som jobbar antingen dag/kväll eller natt. Tyvärr har jag inga länkar, har sett en utskrift av den här undersökningen på en arbetsplats jag jobbat på men de har inte kvar den. Men jag tappar i alla fall hela min känsla för dygnsrytm och min kropp vet inte om det är natt eller dag. Det kan man ju kolla på en klocka förstås, men det är ändå inte bra. Minns för många år sedan, någon gång runt sekelskiftet, en händelse som har bitit sig fast. Jag åkte in på macken där jag bor och tankade. När jag var klar och hade betalat kom jag inte ihåg om jag var på väg hem från arbetet för att sova eller på väg till arbetet efter att ha sovit. Jag blev tvungen att parkera och ringa några telefonsamtal för att ta reda på det. Efter det insåg jag att jag var på väg att bli utbränd och började jobba enbart nätter igen. Sedan dess har jag inte haft några problem med att veta om jag har jobbat eller ska jobba. Men de perioder jag jobbat treskift de senaste femton åren har jag haft ständig jetlag och för några veckor sedan vaknade jag och klockan var ”fyra”. Visserligen hade jag en mobil där jag kunde se om det var dag eller natt, men jag kände mig så förvirrad att jag ändå var tvungen att ringa Fröken Ur för att känna mig säker på vilken tid på dygnet det var. Orsaken till att jag berättar det här just nu är att jag de senaste dagarna träffat på en del personer, de flesta konstorsfolk 9-17, som klagat över hur jobbigt det är med omställningen från vintertid till sommartid. Då vill jag bara framföra att det ska de som bestämmer tänka på när de tvingar sjukvårdsarbetare till att ställa om sin dygnsrytm flera gånger i veckan, inte bara en timme per gång utan flera. Sen kan de ju fundera på hur det kommer sig att allt fler blir långtidssjukskrivna på grund av utmattningsdepression, så kallad ”utbrändhet”. Jag älskar mitt arbete, trivs enormt på min nya arbetsplats, men jag är rätt säker på att jag inte kommer att stanna länge just på grund av treskiftet. Jag vill antingen jobba natt eller dag/kväll, inte blanda arbetspassen. Jag kan tänka mig att ha nattveckor och dagveckor, men så får man ju inte göra. Kommande vecka jobbar jag två dagar, en natt, en kväll och en dag. I följd alltså, inte med ledighet emellan. Då gäller det att man inte har något i privatlivet som kräver det allra minsta för det finns det inte energi över till. *suck*
