Jag var bjuden att fira midsommar hemma hos uppfödarens familj eftersom jag skulle hämta hem min nya katt Lucas.
Jag åkte tidigt på morgonen för att hinna fram någon gång vid lunchtid. Trots att jag jobbat till 21.30 kvällen innan gick jag upp 02.30 och packade, åt ett par mackor och drack kaffe. När klockan var 03.50 satt jag i bilen och det var dags att åka.
Det var riktigt lugnt på vägen vid den tiden, men vid Södertälje var motorvägsbron avstängd på grund av en olycka. Men jag tog vägen genom stan och eftersom det var så tidigt på morgonen tog det i stort sett ingen extra tid alls.
Vid Stavsjö stannade jag och köpte en macka som jag åt i bilen. Sedan fortsatte jag ner till Mantorp där jag stannade på macken, parkerade, låste dörrarna och sov några timmar.
Sedan fortsatte jag, tog vägen via kyrkogården i Skillingaryd, och stannade på Laganrasten där jag gjorde en kopp kaffe och njöt av naturen.
Därifrån var det inte långt ner till Markaryd där det var dags att svänga av från E4:an. Egentligen ska man väl svänga av till väg 15 redan före Markaryd, men jag ville gärna åka via Vittsjö. Jag älskar den platsen, en av de zoner där chansen att bli 100 år eller äldre är stor. Det finns ett antal sådana zoner i världen och Vittsjö ligger i en av dessa zoner.
Nu är det inte därför jag älskar Vittsjö, jag blev förtjust redan första gången jag åkte genom samhället på väg ner till Ystad med min dåvarande pojkvän. Vi var sedan nära att köpa ett hus på andra sidan sjön, men det blev inte så. Huset var i stort behov av renovering. Skulle jag få en sådan chans att köpa ett hus där idag till samma pris (omräknat till dagens penningvärde förstås) skulle jag inte tveka trots allt jobb som skulle behövas. Det är en underbart vacker plats.
Jag stannade en stund, hade hoppats kunna dricka kaffe där men caféet skulle inte öppna förrän klockan 12.00 och jag hade inte tid att vänta så länge.
Jag tog en kortare promenad vid sjön innan jag åkte vidare. En fågelmamma och hennes ungar fick bröd av en man. De verkade inte det minsta rädda.
Statyn heter Pensionatsgästerna och är gjord av Thore Brogård. Den avtäcktes 6 juni 2006 och är av brons. Vittsjö var en gång i tiden en populär kurort dit människor åkte för att vila upp sig.
Efter den pausen var det dags att åka i stort sett resten av vägen. Men jag stannade till i Osby och tankade bilen till hemresan. Sedan ringde jag och frågade om vägen eftersom jag inte riktigt kom ihåg hur man skulle åka.
När jag kom fram hälsades jag välkommen av människor och katter. De har nio katter och så kattungarna förstås, men de är ju på gång att flytta.
Jag fick bära ner mina saker till rummet där jag skulle sova och sedan fick jag kaffe och mazarin i trädgården. Det var så varmt ute att det var riktigt skönt att sitta i skuggan.
Jag försökte få en bild på min Lucas, men det var inte det lättaste att fånga en lekfull katt. Till sist fick han ta plats på bordet en stund.
Jag hann sedan precis ta en dusch och byta om till en sommarklänning innan det var dags för sillunch. Vi satt inne i ett svalt, luftkonditionerat rum när vi åt. Många sorters sillinläggningar och silltårta. Så gott! Efterrätt åt vi ute, glass i marängbo med jordgubbar.
Eftermiddagen ägnades åt att spela kubb. Vi drack lite vin och hade trevligt. Lite gnabb om reglerna hör till.
Jag gick upp och gosade lite med kattungarna innan middagen. De var uppe i sovrummet för att sova för natten. Var också inne och pratade med Edda, som är Kingstons mamma. Hon ska ha kattungar vilken dag som helst och var i ett rum på övervåningen för att få lite lugn och ro.
På kvällen åt vi grillat med olika sorters sallader. Underbart gott. Efter maten var det kaffe och tårta. Tårtan var både midsommartårta och födelsedagstårta eftersom Irene fyllde år.
Det blev sent, jag var så trött och kunde till sist knappt hålla ögonen öppna. Det var svalt skönt i det källarrum jag fått och jag somnade som en stock.
På morgonen packade jag ihop och var lagom klar innan frukost. Sedan skrev vi de papper jag skulle skriva på och det var dags för Lucas att ta plats i sin bur.
Han var så lugn och snäll hela vägen i bilen. Jag gjorde några pauser, men valde att sitta i bilen när jag drack kaffe. Ville varken lyfta ut honom eller lämna honom ensam.
När vi kom hem var jag ordentligt trött. Jag ställde buren med öppen dörr och Lucas gick ut efter en stund, fick syn på Kingston och fräste. Men Kingston fräste tillbaka lite med lät sedan Lucas hållas med sitt fräsande. De kommer snart att bli vänner.
