Egentligen hade jag tänkt åka till stugan på lördagen, men så blev det inte. Istället tillbringade jag dagen på balkongen, helt fördjupad i en bok jag lånat. Felbehandlad Ung man i sina bästa år av Kim Andersson.
Jag hade hittat boken i bokhyllan på avdelningen och, trots att man egentligen inte får, lånat hem den. Man ska sitta i på avdelningen och läsa är det tänkt. Hur man nu ska hinna det? Jag behöver lugn och ro när jag läser.
Boken handlar om en småbarnspappa som blir sjuk. Men dels är han nog väldigt naiv som inte förstår att han är sjuk på riktigt och dels tar ingen honom på allvar. Han återkommer gång på gång till att han minsann inte är en sådan som går till doktorn i onödan. Han renoverar huset och håller på trots att han knappt kan stå på benen, reser utomlands och låter bli att ge sig den vila han behöver. Så egentligen är det nog inte så märkligt att man inte tar honom på allvar när han söker akut. Det känns, utifrån ett vårdperspektiv, inte alls märkligt att man tror att han är utbränd och utarbetad. Men det görs också en del mycket märkliga fel där läkare inte läser provsvar och bryr sig om vad sjuksköterskan Det är tragiskt med tanke på de följder det får.
Det är nyttigt för oss som jobbar i vården att bli påminda om hur lite många människor vet om kroppen och sjukdomar. Jag får ju ofta frågor av bekanta som är på den nivån att man tror de driver med en. Men troligen vet många inte ett skvatt om hur en kropp fungerar. Det är lätt att få för sig att alla vet det som känns självklart med en medicinsk utbildning.
Hur som helst var den här mannen drabbad av en infektion med Streptokock A, den bakterie som i vissa fall kan utveckla en necrotiserande fascit. Brukar i media ofta kallas ”mördarbakterie” eftersom den äter upp hud och muskler. Men det gör den bara i vissa fall, oftast om kroppens immunförsvar redan från början är nedsatt. Annars är det en bakterie som de flesta av oss bär på hela tiden.
Det är en väldigt medryckande bok, lättläst eftersom den är skriven för folk i allmänhet utan att vända sig till oss med medicinsk utbildning. Jag sträckläste de 181 sidorna.
Jag hann sms-prata med en speciell vän och även äta en omelett medan jag läste. Jag spelade wordfeud och chattade lite med Å som hörde av sig. Men det tar ju en stund att läsa 181 sidor och det var sen eftermiddag innan jag var klar.
Jag drabbadas av lite dåligt samvete, eller vad man ska kalla det, för att jag suttit stilla hela dagen. Borde väl kunna unna mig det med tanke på hur mycket jag går till vardags. Veckan som gått tar jag inte varit under 12 000 steg en enda dag.
Men jag klädde mig i alla fall och gick ut med sikte mot Stora Coop i Häggvik. Jag kom visserligen inte ända fram, fick syn på en Starbucks vid Maxi. Men det ligger typ bara snett över gatan i förhållande till Coop.
Jag började med att dricka kaffe och äta en ägg- och räkmacka som fick bli min middag.
När jag ätit färdigt gick jag in på Maxi och köpte tvål, fotcrème och lite annat sådant. Sedan tog jag bussen hem.
Jag återvände till balkongen, drack kaffe och Retsina. Sedan mineralvatten i vinglaset och funderade på det där med att det egentligen inte spelar någon roll om det är vin eller vatten i glaset. Det är att det är glas med fot som känns viktigt.
Jag stannade hela kvällen, tände ljus i mina lyktor och njöt at kvällen.
Det låter som en helt perfekt lördag tycker jag!
Det är lätt att fastna när man väl sätter sig och läser. Den där boken låter intressant, är den bara lämplig för vårdpersonal eller kan en vanlig okunnig person också läsa den? Samtidigt som jag skrev frågan backade tillbaka och såg svaret i ditt inlägg. Den ska jag låna!
Ha en skön måndag!
Kram, Ingrid
Nu vill man ju veta hur boken slutar :-)!
Jag tycker det låter som en underbart skön dag och kväll!