Min kyrkliga påskhelg

Påsken är den kristet kyrkliga helg som jag är som mest aktiv och har något slags planering för mitt religionsutövande. Jag försöker gå till kyrkan varje dag, på gudstjänst eller konsert.

Skärtorsdagen är enligt Bibeln är den kväll då Jesus åt den sista måltiden med sina lärjungar och också instiftade nattvarden.
Det finns många skärtorsdagsgudstjänster att välja på, men i år bestämde jag mig för att hålla mig på hemmaplan och firade därför mässa i Kista kyrka.

På långfredagen var jag på konsert på kvällen i Spånga kyrka. Man framförde Johannespassionen av Johan Sebastian Bach. Det är ett verk som handlar om Jesu lidande och korsfästelse. Jag hade fått mig påpekat kvällen innan att det inte är någon bra idé med konsert i kyrkan på långfredagen och jag hade lovat att ta mig en extra funderare. Men jag kom fram till att det är en alldeles utmärkt idé att lyssna på något av de verk som just handlar om påskens budskap.

På påskafton var jag på påsknattsmässan i Kista kyrka. Jag saknade några av de inslag som jag är van vid, men med nya präster kommer nya traditioner. Men vi började som vanligt utanför kyrkan och gick sedan in i en mörk kyrka där ljuset framträdde steg för steg.

Eftersom det blev sent på påsknatten orkade jag inte göra mig iordning och ge mig iväg till en gudstjänst klockan 11.00. Istället åkte jag till Turebergskyrkan där man ofta har sin gudstjänst klockan 15.00.
Det var fullsatt, ja mer än fullsatt, och många fick stå. Det kändes på det hela taget väldigt rörigt och folk gick fram och åter i kyrkrummet utan att till synes ha annan anledning än att röra på sig. Det pratades en hel del också om helt ovidkommande saker och istället för lugn och frid kändes det stressigt och oroligt.
Jag gick direkt efter gudstjänsten, något kyrkkaffe hade jag inte lust med i den röran.

På annandagen är det vanligt med Emmausvandringar. Tyvärr verkade det inte finnas så många att välja på i Stockholm. Eller så är man dålig på att annonsera dem. Svenska kyrkans hemsida är en katastrof och verkar bara bli värre och värre.

Jag bestämde mig för att gå med Sollentuna. När jag skulle kolla tid och plats, som jag fått av min vän B i ett mail, insåg jag att man var tvungen att anmäla sig och att anmälningstiden gått ut. Jag skickade iväg ett lite syrligt sms om att det nog borde finnas plats för mig både i naturen och i kyrkan. Äta kunde jag göra hemma. Något svar fick jag inte, men jag bestämde mig för att ändå åka till Sollentuna kyrka.
Det var en vandring på kyrkogården och sedan en gudstjänst i kyrkan. Jag åkte hem direkt efter gudstjänsten. Som sagt, mat har jag hemma och jag var inte det minsta sugen på att interagera med de övriga. Jag kände, och känner, mig rätt irriterad på hur rörigt det kan vara i vissa församlingar. Själva gudstjänsten var i alla fall lugn och fin, förutom att någon hade en störande mobiltelefon som hen lät ringa färdigt istället för att snabbt stänga av. Vandringen, som skulle göras i tysthet mellan de olika stoppen, stördes av några som pratade högljutt.

Påsken är över, om 40 dagar är det Kristi himmelsfärd och om 50 dagar pingst. Tiden går snabbt. Hoppas nu att också våren kan skynda sig hit.