En fika för en omtyckt kollega

Igår var det ett år sedan Tommy gick bort. Han var en omtyckt kollega på kliniken. Jag jobbade aldrig tillsammans med Tommy, han hade varit på IVA före min tid och på Post-op sedan. Men jag träffade honom ofta i sjukhusets korridorer och när han hade något ärende in till oss på IVA. Han var alltid glad och trevlig och en sådan där genuint social person. Alltid tid att stanna och prata en stund om ditten och datten.

Igår hade man ett minnesfika för honom på dagen i personalrummet. Man hade gjort så fint med blommor, ljus och dukat vackert. Det kändes verkligen bra att han fick vara med oss i tankarna en stund. Han var en person som lämnade många avtryck hos oss som kände honom.

Livet är skört, och för många väldigt kort, alltför kort. Jag vet inte hur gammal Tommy var när han dog, men han hade flera år kvar till 60. Han hade så mycket kvar att leva, uppleva och dela med sig av.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

2 svar på En fika för en omtyckt kollega

  1. Ingrid skriver:

    Så fint att uppmärksamma minnet av en avliden kollega. Han måste varit mycket uppskattad, för en sådan gest är nog inte så vanlig.
    Kram, Ingrid

  2. Tezz skriver:

    Ja livet är verkligen skört, och ibland hänger det på en tråd. Gränsen mellan liv och död är bara en hårsmån. Själv lever jag livet fullt ut, helt annorlunda efter min olycka som kunde kostat mig livet, för snart tre år sedan. Jag lever ständigt här och nu. Imorgon kan det vara försent.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *