Det var nära att skräcken grep tag i mig

Jodå, det är lite rörigt hemma och jag har verkligen inte städning som hobby. Men det finns en viss struktur i röran och oftast vet jag precis var jag såg en speciell sak senast.

I måndags när jag gjorde mina nattlunchlådor valde jag mellan att koka makaroner eller skruvpasta. Jag höll i paketet med makaronerna och la sedan tillbaka det där det låg. Alltså visste jag precis var det låg för bara två dagar sedan.

Idag, på eftermiddagen, satt jag och drack kaffe och fick plötsligt se att makaronerna inte var kvar. Hade de ramlat ner bakom något tro? Jag kollade och de var inte där. Jag fortsatte med att kolla på alla normala platser, även om jag var rätt säker på att jag aldrig flyttade dem i måndags. Jag kollade i skafferiet och ovanpå köksskåpen där jag har en del saker som jag inte använder varje dag eftersom jag behöver kliva på en stol eller stege för att nå dem. Men det fanns inga makaroner där.

Nu började jag bli desperat. Hade jag blivit galen? Började jag bli dement? Jag kollade i tvätten, bland kläderna och på en del andra osannolika ställen. Sedan ringde jag min son. Jag var verkligen rädd på riktigt nu.

Jodå, han hade lånat det där paketet makaroner när han var nere och kollade till Kingston. Men glömt säga det till mig. Vilken lättnad! Jag var inte galen den här gången heller, i alla fall inte vad gällde ett oöppnat paket makaroner.