Fyra dagar kvar

Fyra dagar kvar till julafton. Jobbade natten som var. Det var ganska lugnt, inte så många patienter och märkligt nog bara någon enstaka akutoperation. Lugnet före stormen känns det som.

Jag hade bakat en sockerkaka, inget märkvärdigt alls, bara en vanlig sockerkaka. Men i enlighet med jultiden hade jag bakat den i en form med en ring av granar.
Det var starten på ett nästan nattlångt nätsurfande på olika sajter med bakformar. Alla, eller nästan alla, var engagerade i jakten på fina bakformar. Så fort vi hade några minuter ledigt så var vi där vid datorerna. Ett oskyldigt nöje, men för mig som skickade efter en form föreställande en bikupa, blev det dyrt. De här formarna kostar sina hundralappar.
Dessutom skickade jag efter en sak, ännu en julklapp till mannen nära mitt hjärta, från en annan sajt. Men det hade jag redan bestämt tidigare på dagen att jag skulle göra. Får se om den hinner komma före jul. Bakformen är i alla fall på väg har man låtit meddela i ett mail.

På tåget hem sitter jag mittemot en kvinna med vackra, blå naglar. I tankarna går jag tillbaka till min barndom och ett samtal mellan mamma och tant H, som bodde granne med oss. När jag var barn var just blå min favoritfärg och jag önskade mig så hett ett blått nagellack. Men på den här tiden var alla nagellack röda, i olika nyanser. Men att ens tänka sig att blå som en färg på naglar var otänkbart.
Jag stod på mig om min önskan att ha blåmålade naglar och då säger tant H till mamma: ”Sanna mina ord, den flickan är inte som hon ska. Hon kommer att hamna på Sundby”.
Sundby var mentalsjukhuset i Strängnäs, eller dårhuset som det sas på den tiden.
Hur som helst fick hon i alla fall delvis rätt. Inte just med Sundby, men jag utbildade mig till mentalskötare och har, förutom på psykiatrisk vårdavdelning, jobbat på de stora mentalsjukhusen i Stockholm: Beckomberga, Långbro och Rålambshov (som tidigare hetat Konradsberg). Jag har också, senare då jag utbildat mig till narkossköterska, sövt ECT-patienter. Beträffande nagellacket var det jag som, med facit i handen, fick rätt. Jag var nog bara 20 år då jag köpte mitt första blå nagellack. Nu har jag en liten samling av nagellack i regnbågens alla färger här hemma.

När jag klev av T-banan hemma slank jag in på ICA och köpte bröd och messmör. Sedan hem till katterna och serverade dem kattfrukost. Medan de åt drack jag kaffe och åt smörgås. Sedan var de dags att sova.

Nu ska jag ta ännu en kopp kaffe, ett bad och sedan en sväng med de båda filosoferna Thomas Kuhn och Karl Popper. Det är om dem veckans hemtenta handlar.