Som ni kanske minns så träffade jag en vän ”från förr” i onsdags, hade en 6 timmar lång lunch och sedan ett biobesök dagen efter. Igår hade jag ännu en tidsresa, en betydligt längre den här gången.
För ett par månader sedan fick jag kontakt med min bästa vän på mentalskötarutbildningen, vi gick ut för ganska exakt 40 år sedan, januari 1978. Vi sågs väl ett par gånger efter utbildningen, men av någon anledning, som jag inte riktigt förstår, så tappade vi helt kontakten. vi hade ju umgåtts dagligen under ett och ett halvt år.
Hur som helst så har vi väl skrivit någon enstaka rad till varann, gillat något inlägg eller bild och inte så mycket mer än så. Facebook är en värld för sig själv, inte alls lik den AFK (Away From Keyboard), men ändå IRL (In Real Life). Det är där man lägger upp presentationer från sitt liv, men bara just det man vill dela. Det är också där man har kontakt med många människor utan att ha någon djupare kontakt. En bit av livet, men bara en liten bit.
Igår skickade jag ett *vink vink*, bara som en hälsning och förväntade mig inget med än kanske ett vink tillbaka. Men M ringde och vi pratade i två timmar. Det kändes precis som om vi hade pratat här om dagen. Det var fantastiskt att få den kontakten igen och vi ska ses snart. Jag skulle återkomma med förslag på tider eftersom jag är den som har arbetstider att ta hänsyn till.
*Bild från pixabay
Det är härligt när man kan återuppliva en gammal vänskap och känna att allt stämmer. Jag har varit med om det några gånger också och då blir man väldigt glad.
Hoppas det inte dröjer länge innan ni får kontakt med varandra igen.
Kram, Ingrid