Egentligen borde jag inte vara så trött, har ju varit ledig över både jul och nyår. Men hela tiden har jag haft en besvärlig förkylning, som visserligen är bättre men inte bra.
Inatt, precis när jag klätt mig med plastförkläde och handskar för att gå och ta en blandvenös blodgas (ett blodprov som tas i centralt anlagd infart så kallad CVK) på min patient fick jag ett nysanfall av gigantiska mått. Jag nös, nös och nös. Det var bara att rigga av sig allt och vänta ut det hela innan jag gjorde ett nytt försök och då var anfallet som borta. Jag skojade lite om allergi mot arbete.
När jag åkte hem var jag ganska pigg, blundade inte ens en liten stund. Men när jag väl kom hem var jag riktigt trött och somnade nästan genast jag la mig. Jag glömde sätta på ljudet på telefonen, väntade ett viktigt telefonsamtal, men det ordnade sig ändå. Jag vaknar inte av sms, så den som verkligen behöver får tag på mig måste ringa. Men det förutsätter att ljudet är på…
Klockan var redan 17:30 när jag vaknade och jag insåg att mina planer på att åka till veckomässan i Kista kyrka fick skrinläggas. Den gudstjänsten, som är på tisdagar, börjar 18:30. Jag hade väl hunnit om jag stressat, men jag behövde kaffe och dessutom kolla upp det där telefonsamtalet som jag missat när jag sov. Behövde också se till att Kingston fick sin medicin och mat.
Jag började med att ta det lugnt, drack kaffe och lyssnade på ljudbok. Kokade sedan potatis medan jag pluggade en timme. Jag hade fått tag på gigantiskt stora potatisar och själva kokandet tog tid.
När potatisen var klar stekte jag fiskpinnar och åt sedan middag. Efter maten har jag pluggat flitigt tills nu.
Sovdags igen…
*Bild från pixabay
Pingback: Någon nytta måste jag ju trots allt göra | Kraka