Igår, söndag, gick jag upp tidigt för att åka iväg till Vällingby. En av mina vänner skulle predika i Västerortskyrkan och det ville jag inte missa.
Det är lite struligt med tvärförbindelser, speciellt en söndagsmorgon. Men jag var där i lagom tid. Då upptäckte jag att jag fått allt om bakfoten. Eller inte allt kanske, men tiden. Det är nästa söndag som N ska predika.
Jag gick tvärs över gatan och in på MacD. Köpte kaffe och en fiskburgare. Sedan tog jag T-banan in mot stan. Av någon outgrundlig anledning så kör man 20-minuterstrafik från Vällingby. Trots att klockan var nästan 11 på förmiddagen. Jag kände mig tacksam över att jag bor i en förort där det oftast är 10-minuterstrafik, men åtminstone 15-minuterstrafik. Det är bara sent på natten som det ibland är 30 minuter mellan tågen. Men jag drar mig till minnes att SL motiverade minskad trafikering med att man dragit in på pendeltåg på de stationer där folk har råd att hålla sig med bil. Det var när man ändrade på pendeltågens olika linjer och var de stannar. Kanske är det så även med T-banan?
T-banan från Vällingby går till Hagsätra. Det vet jag, dessutom står det både på tåget och stationen. Men plötsligt hör jag att man ropar ut Enskede Gård. Jag mer förnimmer någonstans i kroppen än tänker att det är en station jag inte brukar åka förbi.
Ska kanske förtydliga att jag var på väg till min stuga, annars verkar det mer än sjukt att jag hamnar söder om stan bara så där. Till stugan åker man grön linje, men det finns 3 olika destinationer. Men när det var dags att byta hade jag glömt att jag satt på fel tåg. Hur som helst så åkte jag tillbaka ett par stationer och bytte. Sedan var jag snart framme.
Jag gjorde inte så mycket, hade behövt både städa och jobba rejält i trädgården. Men vattnet sätts på nästa söndag så städa var inte ens att tänka på. Jag krattade, klippte ner lite buskar och körde en skottkärra till kvistkomposten.
Jag tittade på de blommor som kommit upp, särskilt gladde jag mig åt mina blåsippor.
Hade bestämt med B-M att hon skulle komma och vi skulle ta en promenad. Vädret var fint och vi gick ner till Flatensjön.
När B-M åkt hem fixade jag lite och bytte om. Gick upp till T-banan och åkte hem. När jag kom hem åt jag lite, hade mat att värma, och bad sedan J att följa med till Akalla för att hämta ett paket som var alldeles för tungt för mig. Han hade en liten vagn och det gick lätt. Men utan vagnen och hjälp hade det aldrig gått. Jag kunde förstås lånat vagnen och klarat mig själv, men sällskap är alltid trevligt.
Vilket trixande för att ta sig dit man ska när man väljer att åka kollektivt. Tur att du kom rätt till slut i alla fall.
Jag kanske har sagt det förut, men Åke ville att till Akalla. Jag vet inte varför och det visste nog inte han heller. Han tyckte nog bara att namnet var lockande. Jag undrar om han kom dit någon gång??
Ha en skön måndag!
Kram, Ingrid
Ja, du ha nämnt det tidigare. Det är svårt att veta vad som lockade honom. Men kanske kände han, eller kände till, Bengt Akalla. Bengt som hette Jansson eller något liknande sonnamn tog sig namnet Akalla. Han var den sista kronobonden som brukade jorden på Akalla gård. Det var ju kronans mark en gång i tiden och övningsplats för militären. Utan att veta så gissar jag att Bengt Akalla kan ha haft någon uppsatt position i lantbrukarnas förening/föreningar. Han har i Stockholm varit en välkänd moderatpolitiker. Numera har han dragit sig tillbaka från de flesta uppdragen, han är över 80 år. Jag känner honom från kyrkofullmäktige, kyrkoråd och Stiftelsen Akalla kyrka. Din man var väl lantbrukare och det är väl troligt att det kan ha funnits en koppling.
Kram
Tack för ditt svar! Det är inte omöjligt att du har rätt.
Kram, Ingrid
Pingback: Efter arbete kommer vila, kanske, om jag har tur | Kraka