Himlen är oskyldigt blå

Hade en del att pyssla med hemma och kom inte iväg så tidigt som jag önskat. Inte förrän vid lunchtid gav jag mig av.

Klev av vid Solna centrum och gick till Subway och köpte en tonfisksub, en hel. Åt halva med en kopp kaffe och tog med andra halvan. Tog sedan Tvärbanan till Gullmarsplan och bytte till T-banan där. Det tar lite längre tid, men är trevligare.

Jag var framme alldeles strax före klockan 14. Solen sken och det var så skönt ute.


Jag bytte om och satte igång att klippa buskar. Det finns hur mycket som helst att göra, men det är avkopplande även om det bitvis är tungt.

Mycket kvistar blev det och jag körde upp en del av dem till vår gemensamma kvistkompost. Det värsta är taggarna. De sticks hela tiden. Tanken är att jag på sikt ska ta bort de taggiga buskarna och ersätta dem med andra, lite snällare, buskar. Men då måste man ju först gräva upp de som finns. Just nu nöjer jag mig med att klippa ner dem. Men de växer snart upp igen.

En sädesärla inne på grannens tomt. Det är så härligt med alla fåglarna som kvittrar. Längtar efter att flytta ut snart.

Jag pratade med olika grannar, jobbade på och tog en och annan paus. Åt del två av suben till middag och drack en öl jag hittade i stugan, en Frontier. Till sist började det bli sent och dags att åka hem.

Om man inte har alltför stora krav på vad som kan kallas sjö så har jag sjöutsikt, ja man skulle till och med kunna kalla det sjötomt. 🙂

På vägen till T-banan stannade jag och pratade med en vän jag träffade för någon vecka sedan. Hen låg och spanade på balkongräcket.


När jag kom hem vaknade Kingston och kom mig till mötes i dörren. Han verkade ha sovit större delen av dagen, men det fanns spår i matskålen av att han ätit ordentligt. Jag serverade honom en ny portion och gjorde mig en stor kopp kaffe och fixade två knäckemackor med skivad tomat och svartpeppar. Sedan tog jag ett skumbad.

Nu är jag trött, väldigt trött. På det där sköna sättet som man blir när man använt kroppen, lite samma känsla som när man lagt sig i tältet efter en dagsvandring.

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *