Jag vaknade tidigt. Eller mitt i natten egentligen. Tänkte på ett brev som en av mina arbetskamrater berättat om. En sjuksköterska från ett annat land, ett europeiskt land, som bott i Sverige i över 40 år. Hon hade fått ett brev från SD med uppmaningen att det det är dags att flytta hem nu. Jag känner så starkt obehag. Är det så här det ska bli efter valet? Eller har det redan börjat?
Jag lyckades inte somna om, men låg kvar och vilade. Gick upp ganska tidigt eftersom jag hade en dag med många planer.
Efter mitt kaffe fick pojkarna gå ut en stund. Sedan åkte jag hem för att baka en tårtbotten. Formen är större än ugnen här och därför kunde jag inte baka den i stugan.
På vägen hem åkte jag in till stan för att hämta upp en bok på biblioteket som jag beställt. De öppnade inte förrän klockan 10:00 och jag hann ta en fika och andra frukost. Kaffe och en macka med kyckling och mozarella.
Det var trivsamt att sitta där och fundera och lyssna på ljudbok. Det fanns en trevlig innergård utanför fönstret. Jag fantiserade lite om hur det skulle vara att bo så. Men en lägenhet i innerstan i samma storlek som den jag har och med det läget kostar nog runt 5 miljoner. Jag spelar liksom inte i den ligan.
När jag hämtat boken tog jag vägen förbi Coop vid Odenplan och handlade mjöl, socker, margarin, kakao och lite annat. Det är dags att fylla köksförrådet inför höst och vinter.
När jag kom hem gick jag igenom posten, bakade och tog ett bad. Sedan var det dags att åka tillbaka till stugan. Köpte vispgrädde och äppelmos i Skarpnäck.
Väl hemma fick pojkarna gå ut medan jag gjorde klart tårtan. Den blev inte så bra som jag önskade, strängarna krullade sig. Jag skulle lagt dem på sträckning ett par dagar så hade det fungerat bättre. Men den fick duga.
Jag packade in i bilen och åkte för att träffa min son. Han fyllde år i måndags, men då tvingade ju en av cheferna mig att jobba trots att jag lagt ledighet just med anledning av F:s födelsedag.
Ett av F:s stora intressen är att spela gitarr. Han har lärt sig själv med bara lite hjälp av gitarrspelande vänner. När jag kom fram satte jag, istället för att sjunga, på musik och gav honom tårtan. Musiken var förstås ”Min gitarr”. Han blev väldigt glad.
Som present ska han och jag gå på Konserthuset och lyssna på någon gitarrkonsert under säsongen.
Jag blev bjuden på mat och sedan fikade vi. Det var F, två av hans vänner och jag. Ett par katter var också med, men de drack varken kaffe eller åt tårta.
Men vilken fin och personlig tårta och så passande present!
Vilket obehagligt brev din arbetskamrat berättade om men jag förstår inte hur det har gått till. Finns det i vårt land någon form av adressregister till utlandsfödda människor och vem har det registret eller givit tillstånd till det tänker jag… Väldigt märkligt och obehagligt.
Kram
Så passande med en gitarrtårta! Det där brevet låter väldigt otäckt. Tyvärr finns det alldeles för många människor med hemska åsikter, precis som det alltid gjort.
Vilken häftig tårta! När jag läste om att du inte var riktigt nöjd med strängarna kunde jag inte begripa vad du menade, men det klarnade givetvis.
Vi får verkligen hoppas att SD inte fortsätter att växa, för det skulle vara hemskt om de skulle få större inflytande än de redan har.
Ha en fin dag!
Kram, Ingrid
Å, vad arg jag blir när jag läser om sjuksköterskan! Man kan inte fatta hur dom tänker. 40 år, och så ska hon flytta ”hem”! Hon är ju hemma.
Fattade först inte vad strängar hade med tårtan att göra…men så fint och omtänksamt! Förstår att din son blev glad!
Ha en bra dag, kram, Monica