A day off

Bara några sekunder innan alarmet skulle väcka mig vaknade jag. Lucas låg bredvid mig och Kingston vid fötterna. Så mysigt!

Båda katterna gick med mig ut i köket men vände strax om och gick tillbaka till sängen. Alldeles för tidigt tyckte de. Lucas kom ut en stund igen till mig sedan och fick mat. Men annars blev det inte mycket sällskap vid frukosten.

Kingston var trött och låg först på mon madrass och sov men sedan gömde han sig någonstans och ville inte visa sig. Kände mig lite orolig, men jag vet ju att katter har sömn som hobby och mina katter är dessutom tillvanda på min normala dygnsrytm. Normalt sover jag betydligt längre på morgnarna och ofta hela dagen då jag jobbat.

Idag skulle jag iväg tidigt eftersom jag bokat en plats på ett seminarium på ABF som Arena idé höll i. Det var presentation av en rapport om segregering och skola. Ett söndrat land – Skolval och segregation i Sverige. (Klicka på länken, eller bilden, så kommer du till rapporten i pdf)

Efter seminariet drack jag kaffe på MacD på Sergelgatan. Sedan traskade jag iväg till mitt andra huvudmål för dagen, Nationalmuseum. Man har haft stängt i flera år och gjort en omfattande renovering. Men i oktober öppnade man igen.

Det finns så mycket att titta på och det är svårt att orka ta in allt. Men några axplock:

Konsumtion, mode och kropp. Under 1800-talet hade hemmet fungerat som en utställningsplats för de borgerliga männen. På 1900-talet blev kvinnans kropp och konsumtion allt viktigare. Det enda sättet för en chic kvinna att förverkliga sig var genom att konsumera.

På bilden ser vi Joanna Heffernan, älskarinna till Courbet. Kvinnliga modeller hade låg status och sågs som bytesobjekt. Här ser vi henne granska sitt utseende i spegeln, för henne en livsavgörande handling, eftersom hennes försörjning var beroende av hennes utseende. Målad av Gustave Courbet.

Drottning Kristina, denna modiga kvinna som vågade gå sin egen väg. Målad av Sébastien Bourdon.

Martin Luther och hans fru Katharina von Bora. Målad av Lucas Cranach d.ä.

Grosshandlare Robert Constantin med fru Maria Eleonora Berggren i sin salong. Salongen är en blandning av ny och gammal konst för att framhäva god smak och kultivering. Målad av Gottfrid Virgin.

En dam klädd i svart dräkt, en klädsel som i det närmaste kunde ses som en uniform för anständiga damer. Målad av Hugo Salmson.

Det fanns mycket design att titta på från olika tider. Både gammalt och nytt.

Samhället förändrades och allt färre arbetade i jordbruket och fler och fler i industrin.

Den blå kannan till höger blev jag genast förtjust i. Vilket hantverk! Så vacker!

I modern tid har förändringen gått allt snabbare. Utveckling för somliga, för andra kanske alltför stora förändringar. På gott och ont helt enkelt.

En typisk 1970-talspryl. En Valentin skrivmaskin i rött. Precis en sådan har jag ägt. Tror inte jag har den kvar.

En verkligt spännande ljuskrona. Designad av Anders Jakobsen.

Ett brytspett designat på ett sätt så att vibrationerna ska bli så små som möjligt. Design är inte bara för att se bra ut, det är också för att öka funktionaliteten.

Till sist de omskrivna dalahästarna som skivats upp. Som en påminnelse om att nationell identitet är en handelsvara med begränsad hållbarhet. Konstverket heter How to cook a souvenir och är gjort av Peter Johansson.

Att gå till restaurangen var inte att tänka på. Det var inte bara kö, det var väntan eftersom det var fullsatt. Istället gick jag till Café Söderberg vid Kungsträdgården.

Där åt jag en bakad potatis med skagenröra och drack ett glas chardonnay. Det blev förresten två glas, jag drck ett taill medan jag pratade med min son i telefon i nästan två timmar. Vi avhandlade allt från det parlamentariska läget, Jordan B Peterson, VPN-servrar och diverse annat. Till sist bestämde vi att försöka hinna gå på bio imorgon kväll och se Johnny English strikes again. Vi såg första filmen tillsammans, tror det var 2003.

Det finns många filmer jag vill se just nu och jag hade tänkt avsluta min day off med ett biobesök. Men jag ville åka hem och kolla att allt var bra med pojkarna. När jag kom hem kunde jag konstatera att ingen av de filmer jag vill se går i Kista. Utom Johnny English och jag orkade verkligen inte åka in till stan igen. Det är inte långt, tar 20 minuter med T-banan. Men nu blir jag hemma. Ska se fjärde avsnittet av Ord mot ord på svtplay, ta ett bad och sedan lägga mig tidigt.