Jag hittade en länk till Johanna Kajsons julkalender. Bestämde mig för att hänga på.
Alla luckor i årets kalender handlar om viktiga val i livet.
Det där med val i livet är mer knepig än vad man kanske tror vid första anblicken. I alla fall just frågan om vilka val man inte haft.
Det finns en massa forskning om hur klass påverkar huruvida man läser vidare efter grundskolan. Det gjorde jag ju, i alla fall först, men hoppade av.
Men sedan tog jag ny fart och fortsatte plugga. Oändligt långsamt periodvis eftersom jag inte hade valet att slippa försörja mig. Speciellt då jag var ensam förälder fanns inte valet att bara plugga. Jag var tvungen att få ihop till tak över huvudet, mat och barnomsorg. Det gjorde jag genom att samtidigt som jag pluggade också arbeta natt på en medicinavdelning.
Att läsa vård, sjuksköterskeprogrammet och sedan några påbyggnadsutbildningar gick an. Inget av det akademiska livet, på sin höjd ett besök med kurskamraterna på någon pizzeria. Men jag kan faktiskt inte minnas att vi någonsin var ute på någon av de tre vidareutbildningar jag gått. Däremot hände det att vi, när jag gick på sjuksköterskeutbildningen på Röda Korset, som på den tiden låg bakom Sabbatsbergs sjukhus på Dalagatan, tog en öl på Tennstopet efter tentorna. Minns också hur jag, till ganska hög bankränta, lånade till kläder och examensmiddag, för att kunna vara med de andra. Vi åkte Limousine från skolan till Ulriksdals värdshus där vi åt en trerätters middag. Det tog rejält med tid för mig att återbetala det lånet. Jag hade korttidslånat och skulle betala tillbaka på 10 månader. Med den lön jag hade gjorde det stora hål i min budget hela mitt första år som sjuksköterska. Men det var i alla fall innan ha fick barn.
Så här i backspegeln, för det var inget jag ens funderade över på den tiden, inser jag lätt att det hade varit omöjligt för mig att studera på någon högskola eller universitet där man samtidigt förväntas ta del av det akademiska festlivet. Vet inte hur det är idag, men på den tiden var det i det närmaste obligatoriskt att vara med. Dessutom är det väl där man bygger sina nätverk, även om just det ordet väl inte var på modet redan då. Men själva företeelsen existerade i allra högsta grad.
Jag har kämpat och svultit för varenda högskolepoäng jag tog på den tiden och tycker det känns rättvist att jag får äta mig mätt idag. Jag äter ju inte, eller lever, på någon annans pengar. Jag jobbar ihop varenda krona och gör prioriteringar utifrån min inkomst. Har till exempel valt att bo relativt billigt i en förort. Jag vill hellre resa och äta bra istället för att ha en innerstadslägenhet med mångmiljonskulder. Jag tillhör den gamla stammen som anser att ett boendelån ska vara betalt innan man går i pension. Så var det förr och så är jag uppfostrad.
*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
Nej alla har inte samma möjligheter. Att delta i det akademiska livet kan vara svårare för den som inte är van att föra sig i salongerna, bortsett från ekonomin. Och att nätverka är svårare för den som är introvert, till exempel. Tack för att du delar med dig från ditt liv.