En eftermiddag med John

John Singer Sargant räknas som en av de stora porträttmålarna kring förra sekelskiftet. Han var född 1856 i Florens och avled i London 1925.
Han reste mycket och var kosmopolit, det vill säga bodde i flera länder. Han var amerikan och ses som en av de stora amerikanska konstnärerna. Han målade inte enbart porträtt, han målade människor i arbete och vardag, skildringar från första världskriget, landskap och miljöer. Efter hans död hittade man en mapp med kolteckningar av nakna män.

Man vet i stort sett inget om John S. S. avseende privatliv. Han var singel hela livet och så vitt man vet hade han inga kärleksförhållanden. De nakenstudier man hittade efter hans död har väckt spekulationer om homosexualitet. Men det finns inga belägg för att så var fallet. Han höll sitt privatliv strikt privat och lämnade inte ens efter sig några dagboksanteckningar.

Det var många som ville se utställningen som pågått ett tag och nu var det sista dagen. Det var kö utanför, lång kö. Men inte lika lång som då jag passerade förbi för ett par veckor sedan. Men jag ville inte missa den här utställningen och det visade sig väl värt att bli kall och ruggig för. Det var en sällsam upplevelse.

Porträtten var magnifika. Det fanns ett speciellt liv i ansiktena på de som porträtterats. Det fanns också rumsliga detaljer av ett slag som inte är så vanliga på porträtt (sa konstvetaren som berättade på film om konsten).
I ett särskilt rum fanns kolteckningarna på de nakna männen. Så välgjorda!

Det visades en film i ett av rummen där olika konstvetare berättade om de olika konstverken och sina intryck och upplevelser av John S.S. konst. Den gav en en extra dimension för en amatör som jag. Jag njuter av konst, men är ingen konstvetare. Tyvärr.

Det fanns mängder av porträtt och andra bilder. För att inte förstöra upplevelsen varken för mig själv eller andra har jag bara tagit två bilder.

Octavia Hill 1898. Octavia H var en brittisk social reformator och arbetade för att förbättra villkoren för de fattigaste. Det hon åstadkom lever kvar än idag med bostadsstiftelser och i organisationen Social Trust.
Hon menade att öppna gröna ytor, natur, konst och skönhet var lika viktiga som materiell standard. Porträttet är målat inför hennes 60-årsdag.

Ruth Sears Bacon 1887. Porträttet av den 3-åriga flickan målades ursprungligen då flickan stod bredvid en soffa. Föräldrarna var mycket nöjda med porträttet, men John S.S. själv var missnöjd med kroppen och skrapade bort den. Han behöll huvudet i ursprungsskick och målade sedan kroppen sittande som en docka som lutar sig mot kuddar.

 

Jag har valt de här två bilderna, kvinnan och flickan, för att jag tycker de är otroligt vackra. Jag skulle lätt kunna bygga en hel berättelse bara runt deras ansiktsuttryck och utstrålning. Det ska jag däremot inte göra. Det är två personer som levt sina liv och har en alldeles egen, verklig, historia att berätta.

Det här inlägget postades i Livet, Teater, museum, kultur. Bokmärk permalänken.

7 svar på En eftermiddag med John

  1. Pingback: Söndag med innehåll | Kraka

  2. Znogge skriver:

    Vilken intressant utställning! Lite ovanligt att man vet så lite om en konstnärs liv och då kommer spekulationerna så klart. Den sist målningen är väldigt vacker och jag tror att konstnären gjorde helt rätt!

    Kram

    • Kraka skriver:

      Ja, absolut! Målningen är så perfekt med flickan sittandes som en docka med sin docka bredvid sig.
      Porträttet av Octavia Hill är också fint. Hon var filantrop och byggde hus och ordnade billiga bostäder åt fattiga arbetare. Jag har en stark beundran för just dessa som var besuttna, hade gott om pengar, men valde att dela med sig till fattiga på ett konstruktivt sätt. Som insåg att några skärvor i en tiggarkopp inte löser problemen. Det var en ganska ny, och stark, företeelse runt förra sekelskiftet och också en stor del av det framväxande Stockholm och säkert också resen av Sverige även om jag inte är så påläst om annat än Stockholms framväxt och den sociala filantropi som möjliggjorde. Antar att du läst Per Anders Fågelströms Stockholmsserie.

      Kram

  3. Lillan Kind skriver:

    Åh den utställningen skulle jag mer än gärna vilja se!😊

  4. Mösstanten skriver:

    Den utställningen hade inte varit dum att se. Men den var snart slut skrev du. Det har blivit alldeles för lite sånt nu ett tag. Får väl se till att komma iväg någon gång.

    • Kraka skriver:

      I söndags var sista dagen. Det finns mängder med utställningar, teater och film jag vill se. Tyvärr är tiden alltid en begränsande faktor.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *