Ett plats att kalla hemma – Bloggutmaning i mars 7

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

Det bästa med mina föräldrar är var att…

Det bästa med mina föräldrar var att det bodde tillsammans. Jag hade en fast plats som jag kunde kalla hemma. Jag slapp att flytta mellan pappas hem och mammas hem. Där jag bodde var hemma hos mig. Inte hemma hos pappa eller hemma hos mamma.

Jag vet att det finns undersökningar som säger att barn inte far illa av att flytta fram och tillbaka varje vecka. Men, som i alla studier, så får man svar som  är beroende av hur, och om vad, man frågar. Barn är trötta och stressade idag, den psykiska ohälsan hos barn och ungdom ökar. En bidragande orsak skulle mycket väl kunna vara att ständigt vara någon annanstans än hemma. Att inte ens ha ett eget hemma.

Jag vet att det inte är ”politiskt korrekt” att tycka så här. Men det här är min blogg och jag tycker vad jag vill. Barn har självklart rätt till båda sina föräldrar, men jag är övertygad om att just den här lösningen är en vuxenkonstruktion som gagnar vuxna i första hand.
Kanske finns det inga bra lösningar, kanske är det här, under rådande omständigheter, den bästa lösningen. Men jag är glad att jag slapp flytta varje vecka.

Det här inlägget postades i Bloggutmaning i mars 2019, Livet. Bokmärk permalänken.

3 svar på Ett plats att kalla hemma – Bloggutmaning i mars 7

  1. skogsnuvan skriver:

    Jag hade också både mamma och pappa och bodde trygg på vår gård. Den gård jag fortfarande bor på. Det var mamma och pappa och mina syskon som flyttade till skåne eftersom det inte fanns några jobb här. Bara jag tjurade på och stannade kvar och ibland har jag ångrat det och ibland när sommaren är som finast så är jag jättenöjd med mitt val och mina bröder och familjer kommer hit väldigt ofta.

  2. Man får tycka vad man vill, jag har varit av samma bestämda åsikt. Det är därför sonen bott hos mig och hans pappa varit med som en naturlig del i hans liv dagligen. Vi har valt att inte bråka trots att vi inte är ett par. Sonen sover hos sin pappa varannan helg, men det har ju varit lite som ”sova borta”. Det fick han börja med vid nästan 3 års ålder innan det var jag stenhård på att han skulle ha ett hem.

  3. it_is/Anette skriver:

    Jag har faktiskt hört en undersökning som visade att barn inte mår bra av att flytta fram o tillbaka varannan vecka mellan föräldrarna (oavsett om sen barnen bodde kvar i boendet o föräldrarna flyttade, det är bytet av den som ”bestämmer”)
    Den här undersökningen menade på att barn som flyttar så lär sig aldrig gränser, vad som gäller, att ta konsekvenser för sitt handlande… För dom lär sig snabbt att dag1 o 2 i veckan är den ”nya” föräldern så glad att äntligen vara tillsammans med dom igen. Sen typ dag 3-5 går det sakta över till att föräldern vill ha hjälp hemma, vad man äter, att läxor ska göras osv…. men inget sker…. sista dagarna på veckan är föräldern lite mer ”hård” angående dessa saker men barnen vet om att det är bara att ”stå ut” lite till så är det snart dags för förändring – ny föräldervecka … o allt börjar om igen.
    Det blir ingen trygghet även om man kanske inte ser det så, man ser att barnen har båda föräldrarna – men det kan dom faktiskt ha ändå – men bo hos en förälder o ha just som skrivits tidigare, ett hem.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *