Tredje veckan, den sista för den här gången, med ett avbrott i mitten. Avbrottet bestod av en resa hem, ett arbetspass på min gamla arbetsplats och sedan ett snabbt återbesök i Alingsås. En planeringsmiss, men hela mars var ju en planeringsmiss så i sammanhanget var det här bara en bagatell. Missen i mars bestod i att jag, av misstag, råkat boka in 122% arbetstid. Så jag hade rätt att vara trött. Tycker jag. 🙂
Måndagen började med att jag hade ont i hela kroppen. Benen och ryggen. Längtade hem till mitt badkar och ett varmt skumbad. Men fick nöja mig med ett par Acetylsalicylsyratabletter. Det hjälpte. Men jag behöver mina varma bad.
Såsade runt lite i största allmänhet hela dagen. Läste, såg playTV, lyssnade på ljudbok och vilade. På vägen till jobbet köpte jag fryst färdigmat att ta med till min nattlunch. Orkade inte ordna något hemlagat.
Min kollega, alltså inte jag, fick rapport om en patient på rum 2. En tablettintox, som låg där inne ensam. Jag vet inte om jag skulle reagerat på att en patient som försökt ta sitt liv låg ensam på ett enkelrum, men så var det enligt rapporten.
Innan hen gick in till patienten vill hen läsa i journalen, men patienten fanns inte på listan över inskrivna patienter. Vi försökte söka på personnumret men det visade sig vara fel. Hade patienten uppgivit fel nummer? Men enligt rapporten skulle mamman varit med till akuten och uppgivit personnumret. Vi var lite upprörda över att inte ens akuten skrivit in patienten ordentligt. Min kollega ringde hem till den kvällskollega som rapporterat och hen sa då att vi borde gå in och titta till patienten. Kanske kunde vi få personnumret av patienten. I sängen låg HLR-dockan. April, april!
Jobbade, gick hem, sov, gick till jobbet och jobbade igen. Mer spännande än så är sällan min vardag.
Så blev det onsdagsmorgon. Jag gick hem, sov och gick sedan upp ganska tidigt på eftermiddagen för att äta frukost och sedan packa ihop mina saker. Städa skulle jag också göra.
När jag var klar drack jag kaffe och åt en risifrutti. Men den hette något annat, det var ICA:s egen och namnet risifrutti är skyddat. Men själva produkten är same same, different name.
Jag bar bort saker till återvinningen och gick till MAXI. Köpte påskägg av papp, hade sett att de hade till skapligt pris. Mina kattvakter ska få varsitt innan påsk tänkte jag.
Sedan gick jag in till Folkets Hus i centrum. Jag var lite tidig och kunde vara föreläsaren behjälplig med hennes dator. Hon hade en PC så jag erbjöd mig. ”Listen” hade försvunnit. Startmenyn kanske det möjligen heter, men ni förstår vad jag menar. Hon kallade den listen.
Föredraget, med bildvisning, handlade om sambandet mellan den svenska textilindustrin och den i Bangladesh. Men historien började redan i Manchester. Det var ett spännande föredrag om arbetsvillkor, utveckling och avveckling. För numera finns det ingen teko-industri i Sverige längre. Det sista i Alingsås las ner 1999. Men avvecklingen nationellt startade redan tidigare. Sin höjdpunkt hade man runt 1950.
Hjördis Fohrman har forskat mycket kring kvinnohistoria och arbetsvillkoren i spinnerier och väverier och var spännande att lyssna på. Hon pratade om att hålla en guidad tur i Jonsered och jag skrev upp intresse. Är det så jag kan så skulle jag kunna resa ner och följa med. Beror ju lite på när det blir. I Jonsered hade man barnarbetare, vilket aldrig förekommit i Alingsås. Visste ni förresten att Göteborg varit Sveriges största tygstad? Till antalet anställda. Jag visste det inte, men kan förstås föreställa mig det. Det fanns massor av teko där en gång i tiden. Att Göteborg är en gammal arbetarstad, till skillnad från Stockholm, som alltid varit en borgarstad, märks fortfarande tydligt. Men man tänker sig väl mest att det är varven och båtindustrin som präglat staden. I alla fall är det så jag tänkt.
Efter föreläsningen gick jag ner till grillen vid torget och köpte en stor hamburgare. Jag brukar inte äta 150-grammare, men blev sugen på en specialhamburgare de hade. Tänkte att det nog var bra att äta ordentligt eftersom jag skulle köra hem till Stockholm under natten.
När jag var tillbaka vid vandrarhemmet körde jag fram bilen och packade in. Sa hejdå till dem jag delat kök och hus med och åkte. Man kommer upp på E20 nästa meddetsamma.
Resan var lugn, väldigt lite trafik och jag njöt av min nattliga bilfärd. Lyssnade på Spotify och susade fram genom natten. Precis som jag gjort hundratals gånger när jag var yngre, så där i 20-, 30-årsåldern. Numera brukar jag istället försöka komma iväg vid 04-05-tiden när jag ska köra långt. Oftast blir jag dessutom försenad och klockan kan vara både 06 och 07 innan jag verkligen är på väg.
Stannade till på Cirkel K någonstans nära Örebro, det är halvvägs, och tankade och köpte kaffe och en bulle. Sedan körde jag hem utan att stanna igen. Åkte via Västerås och där var vägen avstängd och man fick åka en annan väg istället. Det var alldeles svart ute och jag blev mer och mer fundersam var jag var. Men när jag till sist såg att jag var på väg till Enköping kände jag mig trygg. Man kom in via gamla vägen. Från Enköping var det motorväg igen och den vägen kan jag, pendlade i 1½ år till sjukhuset där. Snart 10 år sedan.
När jag kom hem bar jag in mina saker. Letade reda på en pareringsplats, det är så frustrerande att garaget aldrig tycks bli klart. Nu är det 2 år sedan vi flyttade ut, i mitten av april. Hittade en plats på vår besöksparkering, betalade och gick in.
Väl inne började jag med att gå igenom posthögen. Det var en stor hög. Hade trott att min son skojade då han sagt att den var ett par decimeter hög, men det var den.
Sedan lyssnade jag på en föreläsning om Simone Weil som min lärare höll. Vi får dem via moodle som är vår webbportal.
Tog ett bad, tvättade håret och till sist gick jag och la mig. Klockan var nästa 06 då. Det var så skönt att vara hemma, kunna ta ett bad och sova i sin egen bädd. Som ni kanske vet, om ni följer min blogg, har jag ingen säng eftersom jag gav bort den för ett tag sedan. Bara en madrass på golvet. Tanken är att jag ska utrymma rummet och måla och tapetsera. När jag får tid. 😀
Sedan ska jag köpa en ny säng.
Torsdag och fredag var jag hemma. På lördagen åkte jag tillbaka till Alingsås.
Jag kom ner till Alingsås ganska lagom tills jag skulle börja jobba och gick direkt till sjukhuset. På vägen kunde jag konstatera att Forsythian blommade, den som bara haft aningen till knoppar två dagar tidigare.
Natten var lugn, det vanliga jobbet med vändningar, läkemedel, dokumentation och sugning av slem i tracheostomier. Inga sensationer alls. Inte för att jag ville att det skulle hända något, jag längtade bara hem. I tankens värld hade jag redan slutat.
På morgonen sa jag hej då och hoppas vi ses i höst. Sedan gick jag och bytte om. Det kändes lite konstigt att tömma skåpet, att sluta, precis när jag kommit in i jobbet.
*Den här veckan utspelade sig tiden 1-7 april.
