Med facit i hand

Igår frågade  Orsakullan vad vi gör en regnig vårdag. Mitt svar blev lite gissningar kring att jag skulle vara inomhus eftersom jag inte gillar att frysa. Jag skrev mitt svar på kvällen dagen före och hade då igen aning om att söndagen skulle bjuda på regn.

Jag hade planerat att först åka och titta på en konstutställning på Pernbys konstskola och sedan åka till stugan och ta tag i trädgården.

Det var en elevutställning och jag känner en av dem som ställde ut. Tyvärr var hon inte på plats, men det gick bra ändå.

Självporträttet är fantastiskt! Emma Nordenståhl heter tjejen och hon är begåvad, har en egen stil och har stor potential att utvecklas.

När jag tittat klart hade jag fortfarande planer på att åka ut till stugan. Men jag ville äta lite först. Gick in på Starbucks och beställde en varm macka och en kopp kaffe.

Medan jag satt och åt började det regna. Inte jättemycket, men tillräckligt för att jag skulle tappa lusten för trädgårdsarbete. Istället gick jag runt lite i affärer på vägen till T-banan. Hittade en klänning inne på Indiska. Ingen jag tänker ha som ”finklänning”, men en helt okej sommarvardagsklänning.

Åkte hem och satte mig sedan på balkongen och pluggade. Tog ut lite mat och stannade hela kvällen. Behövde smälta en del saker jag fått veta på telefon. Sådana där saker som skulle kunna förkastas med ett ”inget att bry sig om”, men som ställer till med en massa extrabesvär.Just nu behöver vi en adress, men en av dem som vet, och som vi frågat, vågar inte berätta eftersom hen är rädd. Sicket trams!
Dessutom blir jag lite chockad över att en person kan tillåtas skrämma och terrorisera omgivningen på det sättet. Mig har hen inte pratat med på mer än 6 år eftersom jag vägrar låta hen bestämma vilka jag får prata med, vilka jag får dricka kaffe med eller överhuvudtaget ha kontakt med. Jag hade helt enkelt fått nog, efter 40 år, av hens krav att bestämma över mig. Jag drack kaffe med hens moster utan att först be om lov.