Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.
Det här är jag glad är över…
Frågan för dagen har jag kopierat direkt från Orsakullans sida så den är verkligen formulerad så. Men det finns anledning att tro att det inte var så hon menade, speciellt som hon också själv skriver om vad hon är glad över.
Men jag tänker svara på frågan precis som den är formulerad. Vad är jag glad är över?
En av de saker i närtid jag är glad är över är begravningen i torsdags. Där var det inte själva begravningen som var den jobbiga delen utan istället osäkerheten för hur jag skulle bemötas. Det är en gammal ”konflikt” där jag har åsikten att jag dricker kaffe med vem jag vill utan att fråga och där systerdottern till den jag drack kaffe med anser att jag skulle frågat henne om lov först. ”Det är min moster” säger hon. Detta utan att ta den allra minsta hänsyn till vad mostern själv vill. Sedan det kaffedrickandet ägde rum under trettonhelgen 2013 är jag ansedd som paria och all kontakt är bruten. Jag har brutit mot regler som jag inte ens visste fanns.
Men systerdottern höll sig väldigt lugn och hade låg profil mot mig. Annars har jag varit med om ett antal stora utbrott under åren vi umgicks, många år mellan 1973 och 2013.
När jag åkte därifrån var det med en lättnadens suck. Jag vill verkligen inte in i hennes magnetfält av kontroll och styrande igen, men av artighet sa jag att hon gärna fick höra av sig. Den inbjudan bemöttes med total tystnad. Men det var trevligt att träffa hennes söner som jag känt sedan de föddes.
En annan sak jag är glad över att (snart) är över är vårterminen. Jag har några kurser jag inte avslutat och tänkte jobba klart med dem i sommar. Men under terminen fylls det ju hela tiden på med mer att läsa, mer att skriva, mer att redovisa. Jag är helt enkelt sliten av kombinationen arbete och studier just nu.
Något jag lagt bakom mig för länge sedan och som jag är glad är över är mitt äktenskap. Jag funderar inte på det så ofta, men vi gifte oss just den 25:e maj och då passar det bra att nämna också det.
Det är skrämmande hur en människa kan förvandlas från snäll och trevlig till ett mobbande monster. Jag minns så väl när det hände, Valborgsmässoafton 1997 då han fick ett brev fyllt med lögner om mig. Han gick upp för trappan för att kolla sin post, vi skulle ha gäster på kvällen och vi pratade glatt om detta. Sedan kom han ner och var en helt annan människa. Jag frågade gång på gång vad som hänt och han vägrade berätta. Men så småningom fick jag tag på brevet, en riktig chock. Därefter började ett rent helvete. Jag flyttade ifrån honom 2001. Men eftersom han vägrade skriva under skilsmässopappren och inte minst, vägrade ge mig mina personliga tillhörigheter, gick inte skilsmässan igenom förrän i april 2004. Då hade jag lagt alla mina besparingar på advokathjälp. Till ingen som helst nytta. Jag var bara pank och utblottad.
Inser nu att det visst hoppade dit ett är som inte skulle varit där, men vet du detta blev ju mycket bättre :D! Jag tog bort mitt är sen när jag skulle skriva för det var överflödigt men ja så där blir det när man är snurrig i skalet :D. Är mycket just nu.
Jag förstår att du är glad över det du skriver är över, fint tycker jag att du faktiskt tog det på ordet min felskrivning, för ditt blev verkligen så bra :D. Att jag inte tänkte på att behålla saken själv 🙂